[jfr sv. dial. fo(d), f., bakdel (på människor o. djur); jfr äv. isl. fuð- (i ssg), nor. dial. fud, f., bakdel, cunnus, mht. vut, f., cunnus (t. fut); sannol. besläktat dels med sanskr. pūtāu (dualis), skinkorna, dels med lat. putere, stinka; jfr FUTTIG,HUNDSFOTT]
(†) nedsättande benämning på person: ”nöt”, ”fårskalle”. Iagh war itt fodh, / At iagh then ährförgätna Fosz, / Haffwer vthlatit om min lååsz. Fosz 300(1621).
SAOB
