SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1925  
FONETIKER fone4tiker l. få-, stundom 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[jfr d. fonetiker, t. phonetiker; till FONETIK]
språkv. person som är hemma i fonetik l. ägnar sig åt fonetiska undersökningar. En vetenskapligt skolad fonetiker. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885).
Spoiler title
Spoiler content