SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUMLIG fum3lig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[till FUMLA, v.1]
som beter sig l. brukar bete sig otympligt l. oskickligt, fubblig. Lovén Folkl. 151 (1847). ”Hvad ni bär er fumligt åt!” sade den vackra husjungfrun (då Sam Weller tappade hatten). Backman Dickens Pickw. 1: 412 (1871). Lagerlöf Saga 229 (1908).
Avledn.: FUMLIGHET, r. l. f. LfF 1878, s. 123.
Spoiler title
Spoiler content