1) till FUSKA 2:fuskande; klåperi; slarv, ”hafs”; äv. mer l. mindre konkret: fuskvärk. Göra allting på fusk. Weste(1807; med hänv. till fuskeri). Åtminstone önskar jag mig en stark Monarki utan allt demokratiskt fusk. Tegnér (WB) 9: 381(1840). Allt de göra är bara fusk. Fröding Eftersk. 1: 143(1887, 1910). jfr BLÄCK-FUSK.
2) till FUSKA 3:förhållande(t) att hava fuffens l. konster för sig l. att bete sig bedrägligt; fuskande. Fusk i spel. Weste(1807; med hänv. till fuskeri). En idrottstäflan är gentlemannavärf; derföre måste hvarje anlitande af illegitima fördelar, hvarje ”fusk” derifrån vara bannlyst. TIdr. 1881, s. 23.jfr VAL-FUSK.särsk. motsv. FUSKA 3 a.Ödman StudM 19(1888, 1891). Kalle Johanson .. blef kvarsittare i sjätte nedre .. på grund af groft fusk i en svenskskrifning. Engström Äfv. 22(1908).
Ssgr (kunna äv. fattas ss. bildade till FUSKA): (1) FUSK-ARBETE~020, äv. ~200. abstr. o. konkret. En slöjdundervisning med mångslöjd skulle .. genom att leda till fuskarbete .. verka mera skadligt än gagneligt. MeddSlöjdf. 1885, s. 22.—
(2 slutet) -LAPP, r. l. m. lapp med anteckningar för användande vid fusk(ande). (Rektorn) undersökte böckerna för att finna fusklappar. Melsted Jur. 71(1910). —
(1) -VÄRK, n. illa l. slarvigt utfört arbete, värk av en klåpare. Åt Rheinsången skrattade man såsom åt ett poetiskt fuskverk. Snellman Tyskl. 146(1842). En stenhuggare eller en målare kunde aldrig ha gjort ett sådant fuskverk. Hagberg Shaksp. 11: 52(1851). Rydberg Varia 225(1894).
Avledn.: FUSKIG, adj. (numera föga br.) till 1: gjord på fusk, klåparaktig, illa (o. slarvigt) gjord. Wetterbergh Penning. 255(1847). Brunius Metr. 490(1854). Målningarna i absiden bära spår af en fuskig restauration. Rydbeck Kalkmåln. 92(1904).
