publicerad: 1917
BLÄCK bläk4, sbst.1, n.; best. -et; pl. (i bet. olika slag af bläck) = (Wenström o. Jeurling (1891), 2 NF (1905)).
Ordformer
(bläck O. Petri 1 Post. 83 b (1528) osv. bleck G. I:s reg. 2: 79 (1525), Adlerbeth Hor. Sat. 148 (1814), Berlin Lärob. 63 (1880: bleckfiskarne). blek Messenius Sign. 1 (1612), Linné Beskr. ö. stenr. 80 (c. 1747: bleksmak). bleeck G. I:s reg. 2: 79 (1525), Messenius Svanh. 46 (1613). bleek Messenius Svanh. 57 (1613), Rondeletius 51 (1614: bleekhoorn), Dict. Hamb. (1700; i ssgn bleekfisk, men bleck). — Anm. Skrifningen bleck förekommer ofta jämte bläck till fram emot slutet af 1700-talet. Sedan göres i allm. skillnad mellan bleck, plåt, o. bläck, skrifvätska)
Etymologi
[fsv. bläk, motsv. d. blæk, isl. blek, bläck, af feng. blæc, svart, bläck; jfr mnt. black, fht. blach, ä. t. black, bläck, eng. black, svart, ur bet.-synpunkt äfv. lat. atramentum, bläck, af ater, svart, o. gr. μέλαν, bläck, n. af μέλας, svart; möjl. rotbesläktadt med BLACK, adj., BLANK; jfr Persson Indog. wortf. 32 (1912)]
1) [jfr motsv. anv. i fsv., d., isl., mnt., fht., ä. t. o. feng.] i allm. färgad, oftast svart vätska att skrifva med. Svart, rödt, blått, grönt, hvitt bläck. Sympatetiskt bläck, vätska hvarmed man kan skrifva utan att skriften blir synlig förr än efter särskild behandling. Litografiskt bläck för skrifning af manuskript som skola mångfaldigas gm litografiskt öfvertryck. Iagh screff .. (orden) medh bleck vthi bokena. Jer. 36: 18 (Bib. 1541). Victril tienar .. til Bläck .., blandat i hoop medh sudit Eekäple (dvs. galläpple). Forsius Min. 25 (c. 1613). Strax åter pennan jag i blecket dåppa vågar. Düben Boileau Sat. 12 (1722). Vattnet var svart som bläck. Tengström Kipling Soldatsånger 23 (1899). Alltsammans .. icke värdt att spilla bläck på. Nyblom Österut 9 (1908). Knappt har bläcket hunnit torka i skiljedomstolens .. utslag .., förrän en ny tvistefråga .. är under uppsegling. NDA 1909, nr 307, s. 4. — jfr ALISARIN-, ANILIN-, GALLUS-, GALLÄPPLE-, GLITTER-, GULD-, HEKTOGRAF-, KARMIN-, KONTORS-, KOPIE(R)-, KROM-, MÄRK-, NORMAL-, RIT-, SKOL-, SKRIF-, STÄMPEL-, SYMPATI-, ÖFVERTRYCKS-BLÄCK m. fl. — särsk.
a) i förb. med penna l. papper. 2 Joh. 12 (NT 1526). Iach wille icke medh bleck och penna scriffua tigh till. 3 Joh. 13 (Därs.). Är wor wilie .. att tu icke wilt spara bleck och Paper att giffua oss stedze tiilkenne huru alla lägligheter szeg begiffua J Tysland. G. I:s reg. 10: 173 (1535). Bort med Papper, och Bleck; bort Böcker, Cirklar och Pennor. Stiernhielm Herc. 124 (1658, 1668). Hvad hjälper det, att man .. öder bläck och papper på öfverenskommelser, som .. (man icke ämnar) hålla. VL 1908, nr 200, s. 4. — mer l. mindre bildl., om det skrifna ordet. G. I:s reg. 2: 79 (1525). Effter wår assecuration mäst måste bestå på bleck och papper. RARP 2: 156 (1635). Bläck och penna äro de säkraste vittnen. Sv. ordspråksb. 7 (1865). Bläck och penna skämmas inte. Landgren Ordspr. 11 (1889).
b) mer l. mindre bildl. (jfr a slutet). J ären Christi breff .., icke scriffuit medh bleck, vtan medh leffuandes gudz anda. 2 Kor. 3: 3 (NT 1526). Spikarne woro pennan, Blodet war bläcket, med hvilka .. (Kristus) skref thesza ord: Så älskade Gud werlden. Spegel Pass. 12 (c. 1680). Har du då galla i själfva blodet / Och ej allenast i alt ditt bläck? Bååth På gr. stig. 166 (1889).
c) (i Finl., hvard.) i det ironiska uttr. klart som bläck, klart som korfspad.
2) [jfr motsv. anv. i d. samt af holl. inkt, eng. ink] mörkbrun vätska som afsöndras i bläckfiskarnas bläcksäck o. som när djuren äro i fara utsprutas för att grumla vattnet; jfr SEPIA. Den mörka vätska (hos bläckfiskarna) man vanligen kallar bläcket. Dalman Årsber. t. VetA 1821, s. 263. Dalin (1850). jfr: (Naturens herre har) gifvit (bläckfisken) .. en blåsa med det svartaste bläck. Linné Mus. reg. XVIII (1754).
Ssgr (i allm. till 1): A: BLÄCK-AKTIG. En bleckaktig och adstringent smak. Linné Ungd. 2: 325 (1734). —
-ARTAD. —
(2) -BLÅSA. zool. bläcksäck. (Sepian) är en brun vätska, som .. (bläckfisken) förvarar i sin bläckblåsa. Uppf. b. 5: 486 (1874). —
-BYTTA. [jfr FYLL-, SKVALLER-BYTTA] (†) bläcksuddare. (Jon skrifvare) wardt .. ganska hårdeliga oc ymkeliga vndfongen aff Konungen, fick heta een bleckbytta, mölnnare tuter, och flere sådane onampn. Svart G. I 162 (1561). —
-EXTRAKT. Ett slags bläckextrakt eller pulver, som upplöst i vatten .. gifver ett ganska godt skrifbläck. Tekn. tidskr. 1878, s. 224. —
-FABRIK. —
-FABRIKANT. —
-FISK, se d. o. —
-FLÄCK. —
-FODER. [jfr FLASK-FODER] (†) skrifschatull. Skrif-Foder, Bläck-Foder. Mont-Louis Fr. spr. 227 (1739). —
-HOLK. [jfr FYLL-, ÖL-HOLK] (†) bläcksuddare. Växiö rådstur. prot. 23 dec. 1730. Följande .. skiälsord emot upbördzmannen Bexell, neml(ige)n skiälm, rackare, .. Bläckhålck, Bleckskitare. Växiö domk. akt. 1731, nr 36. —
-HORN, se d. o. —
-HUS, i Skåne 4~1. [jfr d. blækhus samt NÅL-, PENN-HUS] (nästan bl. i Skåne) bläckhorn. Bouppteckn. fr. Växiö 1855. Kock Akc. 2: 96 (1884). —
-MÄSTARE. [jfr SKOLMÄSTARE] (†) bläcksuddare. Är det nu .. så illa tillställdt uti Sverge, att bläckmästare våga sig att cujonera cavalierer! Å. Tott (1632) enl. Fryxell Ber. 6: 414 (om Salvius). —
-PENNA. —
-PENNINGAR, pl. (förr) penningar att bestrida inköp af bläck med. Stadg. ang. landtmil. 2: 148 (1687). —
-PLUMP. —
-PULVER.
-SATS. Om man uti bläcksatsen lägger alt för mycken Viktril fräter den up skriften. Rothof Hush. 646 (1762). —
-SKITARE. [jfr -SKITER] (†) bläcksuddare. Ut, du bläckskitare, du hundsvott. Växiö rådstur. prot. 2 juni 1730 (yttradt till en skrifvare). Schultze Ordb. 4293 (c. 1755). —
-SKITER. [efter mnt. blackschiter, motsv. ä. t. blackscheisser; jfr -SKITARE] (†) bläcksuddare. Bureus Göth. o. gammalsv. lex. 1: 23 (c. 1625). —
-SPILLARE. [jfr ä. d. blækspilder samt spilla (öda) bläck på ngt] (†) bläcksuddare. Adressen 1775, sp. 328. Dalin (1850). —
-SPRUT. [jfr d. blæksprutte, nor. dial. spruta o. sprøyta, holl. inktspuwer] (†) blötdjuret Sepia officinalis Lin. (i motsats till Sepia loligo Lin., kalmar; jfr BLÄCKFISK 1 slutet); jfr BEN-BLÄCKA. A. G. Barchæus i VetAH 1770, s. 310. Fischerström 2: 250 (1780). Dalin (1850; med hänv. till bläckfisk). —
-STRECK. —
-STRIMMA. Bläckstrimmor och bläckfläckar gåfvo .. (skinnbeslagen på skolpojkarnas byxor) en viss variation. Ödman Vår- o. sommard. 1: 6 (1882, 1887). —
-STÄNK. —
-SUBSTANS. jfr -PULVER 1. Serenius (1734; under powder-ink). I kryddbodarna säljer man en torr blanning af galläple, jernvitriol och gummi, under namn af Bläcksubstans. Berzelius Kemi 3: 182 (1818). —
-SUDD, sbst.2, n. (föga br.) värdelöst skrifveri. M. Weibull hos Cavallin o. Lysander Sm. skr. V (1891). —
-SUDDARE. [jfr t. tintenkleck(s)er, eng. inkslinger] föraktlig benämning på skrifvare l. tidningsmän l. författare o. d.; jfr -BYTTA, -FISK 3, -FUSKARE, -HOLK, -HORNS-HJÄLTE, -MÄSTARE, -SKITARE, -SKITER, -SPILLARE, -SUDD, sbst.1, -ÄTARE. Crusenstolpe CJ 1: 31 (1845). —
-SVAMP. [jfr d. blækhat, t. tintenschwamm] Fries Sv:s svampar 50 (c. 1867). Bläcksvamp .. ett slägte bland Skifsvamparne, hvars samtliga arter hastigt upplösa sig i en svart, bläcklik vätska: Coprinus Fr. Dens. Ordb. (c. 1870). —
(2) -SÄCK. organ hos bläckfiskarna hvari bläcket (se BLÄCK, sbst.1 2) afsöndras. Nilsson Årsber. t. VetA 1830, s. 103. —
-TECKNING. —
B: BLÄCKS-UTGJUTELSE. [jfr blodsutgjutelse] (†) om onödigt o. öfverflödigt skrifveri. Pännekrig och bläksutgjutelse sarga väl icke ansigten eller stympa lemmarne, men oroa sinnen och upväcka fiendskap. Sv. Merc. 1: 712 (1756). Växiö domk. akt. 1784, nr 45.
Spoiler title
Spoiler content