SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1926  
FUTTIG fut3ig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[av nt. futtig, till fot(t), cunnus, motsv. mht. vut (se FOD; jfr HUNDSFOTT, ävensom FÅTSA)]
(ngt vard.) tarvlig, obetydlig; småaktig, småsint, lumpen; futil; numera nästan bl. om sak, beteende o. d. Det var futtigt av honom. Futtig .. e(st) homo futilis, sordidus. Ullenius Ro § 373 (1730). Så futtiga tankar. SP 1780, s. 1166. Staden har ett så bornerat, futtigt och fattigt utseende, att man där just tycker sig liksom gå och skuffas med kälkborgeriet. Törneros Brev 1: 364 (1826; uppl. 1925). En .. världsförsakelse, som icke .. uppställer futtiga regler om hvad som är tillåtet eller icke. Beskow Pred. 167 (1901). Han talar om de futtigaste saker med livligt inträsse. Wulff Leopardi 137 (1913).
Avledn.: FUTTIGHET, r. l. f. tarvlighet, obetydlighet; småsinthet, lumpenhet; äv. (i sht i pl.) konkretare. Wikforss 1: 459 (1804). Ett lif, sammansatt af futtigheter, mödor, lidanden. Wieselgren ManöBord 194 (1882). Futtigheten i de handlande personernas uppträdande. Annerstedt UUH II. 1: 107 (1908).
Spoiler title
Spoiler content