1) släppa (ngn l. ngt) igenom (ngt); låta (ngn) passera; i sht i pass. samt ss. vbalsbst. -ande. Vakten genomsläpper ingen. Dalin(1852). Flotte må för dess färdande genom slussar ej uppehålla fartyg, hvilka alltid böra företrädesvis genomsläppas. SFS 1893, nr 42, s. 12.PT 1909, nr 178 A, s. 2.— särsk. (med anslutning till GENOM 2 d β slutet) bildl., i fråga om examen. Agardh BlSkr. 1: 307(1836). Knappast en tiondedel af kandidaterna genomsläppas (vid statsexamina i Kina). Larsson KinD 22(1894).
2) (i sht i fackspr.) med saksubj.: släppa (ngt) igenom sig, låta (ngt) gå tvärs igenom sig. Den sandiga jordmon .., som .. vatnet hastigt utan gagn genomsläpper. Ahlich 74(1722). En del (kroppar) genomsläppa ljuset temligen obehindradt. Fock 1Fys. 273(1853). (Myrmalmen) skall för att vara lämplig för gasrening vara lös, fri från hårda bollar samt porös, så att den lätt genomsläpper gasen. 2NF 17: 103(1912). — särsk. (i fackspr., i sht landt.) i p. pr. i adjektivisk anv.: genomsläpplig. Arrhenius Jordbr. 1: 5(1859). 2NF 30: 131(1919).
Ssg (till 2): GENOMSLÄPPNINGS-FÖRMÅGA. (i fackspr.) förmåga att genomsläppa ngt. Schulthess(1885). Att vattenmängden, d. v. s. tryckhöjden i hvar reservoar, blifvit omvändt proportionell mot afloppsrörets genomsläppningsförmåga. 2NF 22: 862(1916).
Avledn.: GENOMSLÄPPLIG, adj. (i fackspr.) till 2: som (lätt) släpper igenom ngt; särsk. landt. om jord: som (lätt) släpper igenom vatten (fuktighet); genomsläppande. Arrhenius Jordbr. 1: 53(1862). På mildare och mera genomsläpplig jord må kainiten med fördel användas. UtsädT 1891, s. 41.(Kol-)milan (bör) vara täckt med ett ämne, som är lagom poröst och genomsläppligt för gaser. HbSkogstekn. 644(1922). jfr O-GENOMSLÄPPLIG.
