SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1928  
GEPÄCK gepäk4, stundom je-, n.; best. -et.
Etymologi
[av t. gepäck, koll. till pack, packe (se PACK)]
(i sht vard.) resgods, bagage, packning. När han lämnat sitt gepäck åt hotellvaktmästaren. Sandberg LekGuld 136 (1896, 1905). Jag hade allt gepäcket i ordning vid middagstiden. Grebst Året 203 (1913). Lugn 2Egypt. 14 (1924).
Spoiler title
Spoiler content