GEPID jepi4d l. ge-, m.||(ig.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av lat. gepidæ, av ovisst urspr.]
person tillhörande en viss gotisk folkstam från folkvandringstiden som på 200-talet utvandrade från Weichseldeltat; i sht i pl. om nämnda folkstam. Petreius Chrön. 72(1611). UHiärne Vitt. 87(1665). Fornv. 1919, s. 107.
