GUMRIK gum4rik l. 32 (gu`mrik Weste; gúmmrick Dalin), l. GUMRING gum3riŋ2 (gu`mring Weste), sbst.2 (sbst.1 se under GUMRA), r. l. m.; best. -en.
Ordformer
(gum- c. 1638 osv. gumb- 1638—1758. -rick c. 1638—1865. -rich 1638—1683. -rik 1708 osv. -rig 1822. -ring 1745 osv.)
Etymologi
[sv. dial. gumrik, gumring; av ovisst urspr.]
(bygdemålsfärgat) sädesslaget (gräset) Hordeum distichon Lin., tvåradigt svenskt landtkorn, flättring; jfr GOTLANDS-KORN.Franckenius Spec. C 4 a(1638). På en Åker, som är öfverflödigt fet, bör Gumrik sås häldre än Grof-Korn. Carleson Hush. 374(1756). Juhlin-Dannfelt 218(1886). Cannelin(1921). — Anm. Hos Spegel 163(1712) förekommer gumrik ss. adj. i uttr. gumrikt korn, gumrik.
Ssg (bygdemålsfärgat): A: GUMRIK- l. GUMRING-KORN, se B.
