SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HÄLSAN, r. l. f.
Ordformer
(helsan (hellssan, helssan) 15211632, 1863 (arkaiserande). helsand 1611. helsannt 1633. helsen (hellssen o. d.) 15541620. helsin 1578. häl(l)san(n) 16041765, 1856 (arkaiserande). häls(s)en 16071664)
Etymologi
[fsv. helsan (i bet. I), motsv. d. helsen, hilsen (i bet. I o. II); vbalsbst. till HÄLSA, v. Bet. II torde utgöra en sidoform till HÄLSA, sbst.]
(†)
I. till HÄLSA, v. 1: hälsning; jfr HÄLSA, sbst. 2. Ödmiucha Helsan nw oc altid försenth med warom herre Ihesu Christo. G1R 1: 31 (1521). OPetri MenFall H 8 b (1526). Loenbom Stenbock 4: 39 (1765). Hedberg Dagen 40 (1863; arkaiserande).
II. hälsa (se HÄLSA, sbst. 4). OxBr. 11: 592 (1631). (Jesus gick) til Capernaum, och gaff ther en Höfwitzmans Tiänare som lågh dödsiuk, sin helsan igen. Schroderus Os. 1: 8 (1635). Cavallin Herdam. 5: 341 (i handl. fr. 1681; fr. Skåne).
Spoiler title
Spoiler content