1) (numera föga br.) motsv. HÄNFÖRA 5:extatiskt l. uppjagat l. överspänt tillstånd, extas, exaltation; förr äv. i pl. Den första af dem är deras, som .. erkänna inga andra än deras egna hugskott och ojemna hänförelser. Leopold 6: 24(1792). Religions-känslan urartade till mystiska hänförelser. Lindblom i 2SAH 5: 177(1809). (Dionysos är) likasom Apollon en hänförelsens, en förutsägelsens och en den försonande reningens gud. 2NF 6: 465(1906).
2) motsv. HÄNFÖRA 6:själstillstånd l. stämning vari ngn helt ledes l. behärskas av en viss med en stark känsla förbunden föreställning; entusiasm, (brinnande) iver, livlig förtjusning. Flammande nationell hänförelse. Den mäktiga hänförelsen, hvilken liksom i en brännpunkt samlar alla snillets strålar, .. saknade han (dvs. J. G. Oxenstierna). Tegnér (WB) 3: 226(1819). De som togo mot henne (dvs. Jeanne d'Arc), betänksamt eller lamt och utan stor hänförelse. Hallström Skepn. 89(1910). Efter slutnumret utlöste sig publikens hänförelse i frenetiska ovationer. DN(A) 1919, nr 121, s. 9.
Ssg (till 2): HÄNFÖRELSE-MÄKTIG. (i vitter stil, tillf.) som är mäktig av att känna hänförelse. Det bästa af hvad hela landet då hade af ungt och hänförelsemäktigt. Hallström i 3SAH 24: 207(1910).
