HETÄR hetä4r l. -æ4r, f.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(he- 1824 osv. hä- 1902. -taire 1839)
Etymologi
[liksom t. hetäre, eng. hetæra, hetaira o. fr. hétaire av gr. ἑταίρα, eg.: kvinnlig kamrat, väninna, f. till ἕταρος, kamrat, till den indoeur. roten se- i SIG, SIN, pron.]
i det gamla Grekland (eufemistisk) benämning på konkubin l. älskarinna l. prostituerad kvinna (ofta om namnkunnig, gm begåvning o. fin bildning utmärkt kurtisan); äv. i fråga om moderna förh. eufemistiskt om prostituerad kvinna överhuvud. Phryne, en af de namnkunnigaste Greklands Hetärer. ConvLex. 3: 274 (1824). Han ska bli en stor syndare på gamla dar, dricka smällkork och älska sköna hetärer. Bergman Chef. 260 (1924).
