SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1931  
HIDALGO hidal4go l. l. (hidàllgo Dalin), m.; best. -n; pl. -er (NF (1883) osv.) l. -s (Dalin (1852), Janson CostaN 2: 195 (1910)).
Etymologi
[av sp. hidalgo (portug. fidalgo), av hijo (resp. filho) de algo, ”son av någonting”]
spansk (l. portugisisk) adelsman (tillhörande lågadeln). Pfeiffer (1837). Ett utsökt stycke artighet som snarare kunde väntats af en spansk hidalgo än af kaptenen på en Donångbåt. Kleen Wallace Ryssl. 8 (1877). BonnierKL (1924).
Ssg: HIDALGO-FASONER, pl. jfr FASON 6. GLindqvist hos Essén Prill. 168 (1920).
Spoiler title
Spoiler content