SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1932  
HYPOKONDRISK hyp1okon4drisk l. -åk- l. -ωk-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t. hypochondrisch, eng. hypochondric, fr. hypocondriaque, ävensom gr. ὑποχονδριακός, sjuk i veka livet]
adj. till HYPOKONDRI, ngn gg möjl. till HYPOKONDRIUM. Hypocondriska besvärligheter. Leopold (1782) i 2Saml. 7: 24. Underlig och hypochondrisk, tror han sig stundom sjuk. Porthan BrefCalonius 175 (1795). Gadelius Själsl. 1: 198 (1921). Sjukliga idéer om kroppsliga förändringar (hypokondriska tankevillor). Wigert PsykSj. 2: 57 (1925).
Spoiler title
Spoiler content