publicerad: 1933
INBRYTA in3~bry2ta, v. -bryter, -bröt, -bröto, -brutit, -bruten; se för övr. BRYTA. vbalsbst. -ANDE, -NING; jfr INBROTT.
Etymologi
1) ss. vbalsbst. -ning med konkret bet.: gm brytande l. bräckande åstadkommen fördjupning. En omkr. 1,75 m. lång samt 0,70 m. djup inbrytning i södra långhusmurens ytterlif. Ekhoff StClem. 35 (1912).
2) med våld bereda sig tillträde (till ngt) l. tränga sig in (ngnstädes); kasta sig in, störta in, storma in, bryta in (i ngt l. över ngn l. ngt); ofta oeg. o. bildl. med saksubj., särsk. om vattenmassor, storm o. d. l. (i b) barbari, lyx o. d.; äv. mer l. mindre oeg. o. bildl.
a) (†; jfr dock nedan) refl. Sancht Oluf .. / gönom Stocksundh sigh inbryter / med mordh och brand gör stor oro. JMessenius (1629) i HB 1: 83. Om natten inföll Fienden ved Johans port (i Riga), och sig igenom pallisaderne inbröt. HC12H 3: 205 (c. 1710). I hålskeppet omsider med våld inbryter sig vågen. Adlerbeth Ov. 292 (1818). — särsk. (numera bl. ngn gg ålderdomligt) om tjuv: bryta sig in, göra inbrott. The hade sigh inbrottet vdi Hans Hws, och ther vthstullet Eth Sijlffstop (m. m.). SthmTb. 7/8 1596. VDAkt. 1776, nr 642.
b) intr. Hade Wädret ännu anhållit i twenne Tijmar, så wore Siön medh Macht inbruten öfwer Dönen och Sandhögden. RelCur. 132 (1682). Ilande blindt till sin död, inbröt han förtviflad i hopen. Adlerbeth Æn. 40 (1804); jfr γ. Hafvet (har) flera gånger inbrutit på torra landet. Stiernstolpe Cuv. 48 (1821). Ett utifrån inbrytande barbari. EHTegnér i 3SAH 5: 5 (1890). — särsk.
α) (†) om tjuv, = a slutet. (Om vakten) blir varse, att tjufvar å något ställe vilja inbryta. TjReglArm. 1858, 2: 67.
β) i fråga om fientligt anfall o. d.: infalla, intränga (i ett land o. d.). Om dhe Nårske wille inbryta, wahr och Almogen i Landhet färdigh hållen att mötha them. HSH 31: 274 (1662). Tott fick befallning att från Demmin inbryta i Mecklenburg. Mankell Fältsl. 42 (1857).
γ) mil. (under bajonettanfall, kavallerichock l. dyl.) tränga in (i fientlig linje). Wrangel Tact. 150 (1752). Sedan artilleriet beredt oordning eller lucka på något ställe af fiendens linie, inbryter en eller flere .. bataljoner på den punkten. KrigVAH 1805, s. 7. Sedan plutons främre grupper nått lämpligt inbrytningsavstånd, verkställes .. inbrytning. ExInf. 1927, s. 164.
3) om ljus l. mörker, tidsmoment l. tidsskede, händelse(förlopp) o. d.: (mer l. mindre plötsligt) inträda, begynna; om dag l. morgon ofta liktydigt med: gry, bräcka. Så snart som morgonrådnan förkunnade dagens inbrytande. Humbla Landcr. 408 (1740). Ett nytt tidehvarf inbryter. Hagberg Pred. 1: 98 (1822). De båda männen gingo ut i det inbrytande höstmörkret. Janson Ön 137 (1908).
4) i p. pf., eg.: som har en inåtgående bräcka; bruten, knäckt. Är .. Sternum (dvs. bröstbenet) inbrutet. Martin Bensj. 71 (1782).
5) i p. pf. om (rätlinigt) ornament o. d.: försedd med insänkt l. indraget parti, insänkning o. d. som bryter (den rätliniga) konturen. Snidade ramornament, kvadrater med inbrutna sidor (på en skrålåda). 1MinnNordM III. 3: 4 (1881).
7) boktr. vid ombrytning av tidning: insätta (ett stycke text) på sin plats i tryckformen. Lundin NSthm 413 (1888). (En rubrik som) vid inbrytningen bortfallit. SD(L) 1897, nr 245, s. 2.
8) (†) i uttr. inbryta ngt i ngt, bereda säkerhet för fordran gm införsel (se d. o. 3 a) l. inteckning i gäldenären tillhörig fast egendom. Anhållandes om uthmätning utj handelsman Humbles lösa egendomb och där den eij tillräcker, att resten utj gården el(le)r åckerlyckorne måtte inbrytas. VRP 27/1 1725. Därs. 11/2 1736.
9) (†) i p. pf.: instörtad, sammanstörtad. Festningen om Sasz von Gent är aldeles inbruten (till följd av översvämning). RelCur. 133 (1682).
Ssgr (till 2 b γ; mil.): INBRYTNINGS-AVSTÅND~02 l. ~20. Det avstånd från fiendens ställning, på vilket inbrytning igångsättes — inbrytningsavståndet. ExInf. 1927, s. 138. —
Spoiler title
Spoiler content