[liksom ä. d. inflod av mnt. invlot, motsv. mnl. invloet, holl. invloed, m., o. t. einfluss, m., inflytande (i eg. o. överförd bet.); till IN o. FLYTA, v.1; i föreliggande bet. närmast översättningslån av lat. influxus, vbalsbst. till influere (se INFLUERA;jfr INFLUENS 1). — Jfr INFLUSS]
(himlakropparnas) invärkan (på förhållandena på jorden); jfr INFLUENS 1. (På grund av syndafallet) kommer nw offta för himmelens liwss, gång och jnflott skul, sådana wädherleck, som jordhenne til sinne frucht skadelig och förderffuelig är. OPetri MenSkap. 40(c. 1540). Schultze Ordb. 1193(c. 1755).
