INFLORESCENS in1floreʃän4s l. -flå-, l. 01—, l. -äʃ-, stundom -sän4s, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. infloreszenz, eng. o. fr. inflorescence; av nylat. (Linné) inflorescentia, till lat. inflorescere, börja blomma, av in- (se IN-, pref.1) o. florescere, börja blomma, till florere, blomma (jfr FLORA o. BLOMMA, sbst.)]
bot. blomställning (se d. o. 2). Centrifugal, centripetal inflorescens, blomställning i vilken de enskilda blommornas blomning börjar i centrum resp. i kanten. Fries BotUtfl. 2: 181 (1834, 1852). Areschoug BotEl. 33 (1863). En storväxt Potentilla-art med rik och tät inflorescens. BotN 1920, s. 37.
