INSPICIENT in1spisiän4t l. 01—, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[jfr t. inspizient; av lat. inspiciens (gen. -entis), p. pr. av inspicere, se in i, beskåda, granska m. m., av in- (se IN-, pref.1) o. specere, se (jfr SPEJA, SPÅ)]
teat. vid teater: tjänsteman som har att tillse att förste regissörens bestämmelser o. direktiv i tekniskt hänseende följas, registrera hans orderlistor av olika slag m. m., andre regissör. Josephson Teaterregie 40 (1892). Sthm 3: 299 (1897). Inspicienten har en verklig förtroendepost i ett stycke som ”Guds gröna ängar”. Det är han som åskar och blixtrar, dundrar och regnar, kvittrar och spelar. SvD(A) 1932, nr 274, s. 22.
