INTERNERA in1tærne4ra l. -tär- l. -ter-, i Sveal. äv. -e3ra2 (inntärrnèra Dalin), v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Etymologi
[jfr t. internieren, eng. intern; av fr. interner; bildat till lat. internus (se INTERN)]
instänga (ngn) inom visst område, inspärra; särsk. dels med avseende på person som vid krigsutbrott vistas i fientligt land l. på flyktingar l. truppavdelningar o. d. som under krig inkommit på neutralt omåde: till viss ort (ofta o. i sht förr i det inre av landet) förvisa o. där (i läger o. d.) ställa under bevakning; dels med avseende på personer som tillhöra samhället, men i ett eller annat avseende äro direkt farliga för detta (sinnessjuka l. starkt vanartiga personer, återfallsförbrytare, personer som bära l. misstänkas bära starkt smittosamma sjukdomar, ss. pest, smittkoppor o. d., alkoholister m. fl.): inspärra, avskilja från umgänge med andra människor. Dalin 2: 767 (1855). Krigsfångarne, som (1641) fördes i triumf genom staden (Regensburg) för att interneras i fästningarna, finge förnimma mycket hån. Topelius Planet. 1: 133 (1889). Internering af alkoholister. BtRiksdP 1903, 7: nr 21, s. 1. Neutral makt, som å sitt område mottager trupper tillhörande de krigförande arméerna, skall internera dem. SFS 1910, nr 153, s. 124. Han angreps af sinnessjukdom och internerades .. på ett hospital. 2NF 17: 952 (1912). Personer .. som för koppepidemiens skull fått underkasta sig längre tids internering för observation. NDA 1913, nr 128, s. 3. Muck .. som vid Världskrigets utbrott var .. i Boston, hölls som tysk internerad i Amerika till 1919. 2NF 37: 625 (1925). — särsk. jur. på särskild anstalt insätta l. inspärra (sådana samhällsfarliga förbrytare, ”återfallsförbrytare”, som icke anses kunna förbättras gm vanligt fängelsestraff). SFS 1927, s. 150.
