SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1934  
JOTUN jω3tun2, l. JÖTUN jø3tun2, m.; best. -tnen (Liljegren) l. -tunen (Nilsson Ur. I. 4: 42 (1843)); pl. -tnar ((†) -tuner Wilde SvStatsförf. 2: 161 (1749)).
Ordformer
(jotun 1835—1868. jötun 1868—1905. jotnar, pl. 1825—1905. jötnar, pl. 1843 (: jötnagud), 1868—1904)
Etymologi
[av isl. jǫtunn (pl. jǫtnar), jätte (se d. o.); jfr JOTE]
(utom i avledn. JOTNISK numera bl. ngn gg arkaiserande) jätte; i ä. historisk framställning äv., delvis i anslutning till gammal folktro: individ av ett folk som antagits hava bebott norden före de nuvarande invånarnas invandring; jfr JOTE. Wilde SvStatsförf. 2: 161 (1749). Geijer Häfd. 406 (1825). Jotnen Wafthrudner. Liljegren Runl. 2 (1832). De olika folkslagen Asar, Jotnar, Vaner eller Alfvar och Dvergar. Därs. 7. Vid denna (göternas) invandring synas de ha träffat för sig invånare af helt annan stam och religion än de sjelfva. Dessa bestodo hufvudsakligen af ett storväxt folk, kalladt Jotnar (Jättar). Nilsson Fauna II. 1: XLV (1835). SDS 1905, nr 122, s. 2.
Anm. En till pl. jotnar bildad sg.-form jotn förekommer hos Fröding Reconval. 119 (c. 1908).
Ssgr: A (†): JOTNA-DOTTER. jfr -KVINNA. Sjelfva Oden gifte sig med en Jotnadotter Skade. Nilsson Ur. I. 4: 12 (1839). —
-GUD. av ”jotnarna” dyrkad gud. Nilsson Ur. I. 4: 38 (1843). —
-KVINNA. kvinna tillhörande ”jotnarnas” stam. Nilsson Ur. I. 4: 42 (1843). —
-STAM(MEN). Nilsson Ur. I. 4: 12 (1839).
B: JOTUN-VÄRLD. (arkaiserande) om jättarnas värld. Rydberg Gudas. 163 (1887).
C: JOTUNA-KLUBBA, r. l. f. (enst., †) jfr -SVÄRD. Ling As. 96 (1833). —
-SVÄRD. (enst., †) svärd som tillhör(t) l. bruka(t)s av en ”jotun”. Iduna 7: 145 (1817).
Avledn.: JOTNISK, adj. [ifrågavarande avlagringar äro av den finske geologen JJSederholm benämnda efter sagans ”jotnar”] geol. i uttr. jotnisk avlagring, jotnisk bildning, jotnisk sandsten o. d., benämning på i Sv. o. Finl. förekommande avlagringar av (i allm. röd) sandsten o. andra sediment, tillhörande den yngsta avdelningen bland de prekambriska bildningarna. JJSederholm i GeolFF 1897, s. 36. Ramsay GeolGr. 382 (1909). De jotniska sandstenarna. HimHavJord 1: 236 (1925).
Spoiler title
Spoiler content