SAOB
Svenska Akademiens ordbok
tryckår: 1934  
JOUERA, v. -ade. vbalsbst. -ANDE (Berndtson (1880)), -ING (Schulthess (1885; med hänv. till njutning)).
Ordformer
(jouera 17881910. juera 1889)
Etymologi
[av fr. jouir, njuta, av lat. gaudere, glädja sig]
(†) njuta, känna njutning l. fröjd; äv.: roa sig; ofta i uttr. jouera av ngt, njuta av ngt. Kellgren (SVS) 6: 185 (1788). En Bacchi man, som åtrår att jouera / Af kornets must och drufvans saft. Lannerstierna Vitt. 32 (1791). Han spisar och dansar, converserar, musicerar och jouerar! Nordstjernan 1847, s. 34. Wennerberg 2: 96 (1848, 1882). 2NF (1910).
Spoiler title
Spoiler content