JOKER jå4ker, äv. med eng. uttal, m.; best. -n; pl. -krar.
Etymologi
[av eng. joker, skämtare, spefågel, övertaligt kort i kortlek]
spelt. benämning på ett visst övertaligt kort i en kortlek (det femtiotredje, vanl. föreställande en harlekinsfigur) vilket spelaren har rätt att tillägga vilken valör han själv önskar; äv. om annat kort (vanl. spader tvåa) som tillfälligtvis användes på detta sätt; äv. benämning på visst kortspel vari ”joker” användes. Vallentin Pokerb. 11(1903). Nordlindh Chans. 86(1907). Östergren(1929).
SAOB
