publicerad: 1934
JURIDIK jɯ1ridi4k, äv. jur1-, r. l. f.; best. -en.
Ordformer
(-ik 1773 osv. -ique 1768)
vetenskap som har till föremål rätten i betydelse av positiv rätt l. rättsordning, rättsvetenskap; lagfarenhet; jurisprudens; jfr JURISTERI 1. Han studerar nu juridiquen. JJBjörnståhl (1768) hos Linné Bref I. 3: 227. Till och med den torra juridiken har fordom talat i rhythmiska ord. Wisén Oden 41 (1873). Siwertz JoDr. 45 (1928).
Spoiler title
Spoiler content