[jfr t. kafir, eng. kaf(f)ir, fr. kafir; av arab. kāfir (pl. kāfirūn, kuffār), otacksam (mot Gud), i koranen användt om de meckaner som voro motståndare till profeten, senare allmännare: ”otrogen”, icke mohammedan (varav äv. pers. gabr, se GEBER,turk. giaur, se GIAUR). — Jfr KAFFER]
1) (i fråga om mohammedanska förh.) mohammedanernas benämning på person som icke bekänner sig till islam. Ödmann MPark 33(1800). SvUppslB 14: 929(1933).
2) [specialanv. av 1; de mohammedanska afganerna kallade sina hedniska grannar ”otrogna”, kāfirūn, kuffār (se 1); senare övergick denna arabisk-mohammedanska benämning till folknamn; efter omvändelsen till islam (omkring år 1896) ha kafirerna i Afganistan kallats jadīdī, (islams) ”rekryter”] individ av det folk som bebor provinsen Nuristan (förr kallad Kafiristan) av Afganistan o. som tillhör en speciell dialektgrupp stående mellan de iranska o. de indiska språken. Thomée Berghaus 2: 245(1850). Lind af Hageby Minn. 79(1860). De hedniska kafirerna blevo .. kuvade och tvångsomvända till Islam av emir Abdurrahman. Mohn Afgh. 194(1930).
