KAGAL kaga4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Etymologi
[av ry. kagal, i kejsartidens Ryssland urspr. (föraktlig) benämning på judiska föreningar, sedermera på oppositionella politiska sammanslutningar i allm., av hebr. ḳāhāl, församling]
(i fråga om ä. förh. i Finl. o. Ryssl.) benämning på olika inom kejsartidens Ryssland o. Finland värksamma (hemliga) politiska sammanslutningar som stodo i opposition mot den härskande autokratien o. byråkratien. Vasenius Samkänsl. 58(1901). Reuter Kagal. 1: VII (1928). — särsk. i sg. best., ss. benämning på en i Finl. 1901—1905 värksam, vidtförgrenad, hemlig politisk sammanslutning för organiserande av passivt motstånd mot o. motarbetande av förryskningspolitiken. Reuter Kagal. 2: 374 (cit. fr. 1905). EEstlander i LagSvärd. 16(1919).
