SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KALIF kali4f (-i´ff Dalin), m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(caliph 1682—c. 1700. kalif (cal-, chal-, khal-) 1751 osv.)
Etymologi
[jfr t. kalif, eng. caliph, calif, fr. calife, mlat. calipha; av arab. khalīfa, efterträdare, till khalafa, efterträda. Ordet syftar på de mohammedanska härskarnas egenskap att vara l. anspråk på att anses ss. Mohammeds efterträdare]
i mohammedanska länder, från Mohammeds död (632) till det abbesidiska kalifatets fall (1258), titel på mohammedanernas högsta andliga o. världsliga överhuvud (dock äv. antagen av andra mohammedanska härskare, t. ex. i Spanien); efter år 1258 titel på mohammedanernas andliga överhuvud o. ss. sådan äv. antagen av de turkiska sultanerna (o. andra mohammedanska härskare). RelCur. 138 (1682). Man vet allenast litet af Kalifernas Historia, som likväl skulle gifva så mycket ljus åt medeltidens. Thorberg OsterlSpr. 43 (1785). Som kalif, som islams högsta andliga överhuvud. SvD(A) 1924, nr 65, s. 11. De rättrogna förenade sig .. om att utse .. (Abu Bekr) till kalif. Grimberg VärldH 5: 250 (1931).
Ssgr: KALIF-DYNASTI. —
-MYNT. mynt slaget av en kalif. 2VittAH 21: 74 (1843, 1857). De öfriga mynten äro kufiska, mest kalifmynt. NVexjöBl. 1848, nr 30, s. 2. —
-VÄLDE. —
-VÄRDIGHET~002 l. ~200. Holmberg 1: 284 (1795).
Avledn.: KALIFAT kal1ifa4t, n. [liksom t. kalifat, n., eng. caliphate, fr. caliphat, ytterst av mlat. caliphatus]
1) kalifs värdighet l. regering; äv. om kalifvärdigheten ss. institution. Holmberg 1: 284 (1795). Angelin Becker HbFrunt. 4: 152 (1806). (Den turkiska) nationalförsamlingen (har) beslutat kalifens avsättning och kalifatets avskaffande. SvD(A) 1924, nr 63, s. 11.
2) kalifs l. kalifers välde l. rike. 2VittAH 1: 113 (1786, 1789). Det spanska kalifatet (sönderföll efter 1031) i en rad småriken. Almquist VärldH 3: 87 (1932). —
KALIFSKAP, n. (mindre br.) kalifvärdighet. Lindberg Hârûn 86 (1900).
Spoiler title
Spoiler content