(kal- 1891—1894. kall- (call-) 1785 osv. förr äv. skrivet -graph-)
Etymologi
[jfr d. kalligrafisk, t. kalligraphisch, eng. calligraphic; avledn. av KALLIGRAFl. KALLIGRAFI]
(i sht i fackspr.) som hänför sig till l. erinrar om skönskrivning l. skönskrift; äv. i utvidgad l. bildl. anv., i fråga om linjer, ornament o. d.; förr äv. allmännare: som har avseende på välskrivning, välskrivnings-. Denna handskrift är ett kalligrafiskt mästervärk. Kalligrafiska system. Thorberg ÖsterlSpr. 13(1785). Man sträfvade (i skolorna) de sista åren (av 1700-talet) efter säkra grunder för en kalligraphisk konst. Broocman TyUnd. 2: 123(1808). Det kalligrafiska linjeornament, som .. utbildades .. å bömiska glas omkr. 1710—1720. Fredr1Tid 47(1924).
