publicerad: 1935
KAPITULATION kap1itul1atʃω4n l. 01—, l. -ɯl1- l. -ɯ1l-, l. -aʃ- (capitulatio´n Weste; -tschón Dalin), r. l. f. ((†) m. Weste); best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(förr skrivet cap-)
Etymologi
[jfr t. kapitulation, eng. o. fr. capitulation; ytterst av mlat. capitulatio (gen. -ōnis), vbalsbst. till capitulare (se KAPITULERA)]
1) (numera i sht hist.; jfr dock a) motsv. KAPITULERA 1: överenskommelse, avtal. RARP 2: 53 (1634). (Vi) hafwa .. lofwat de Capitulationer, som .. Wårt General Factorie Contoir medh sådane Personer (dvs. handtvärkare) slutandes warder, at ratificera. Stiernman Com. 3: 97 (1662). AdP 1800, s. 1167. Geijer i LittBl. 1839, s. 173. Den s. k. ingermanländska kapitulationen eller lantakten, som utfärdades den 16 okt. 1622. Almquist CivLokalförv. 2: 658 (1922). — särsk.
a) (i sht förr) traktat mellan europeiska makter o. vissa icke kristna länder varigm nämnda makters konsuler erhålla domsrätt över egna landsmän o. för övrigt ett slags exterritorialrätt medgives de kristna staternas undersåtar. Rålamb Resa 77 (1658, 1679; om traktat med Turkiet). På grund af gällande traktater eller s. k. kapitulationer (utöva) alla kristna makters beskickningar i Turkiet .. obegränsad domsrätt i alla såväl civila mål som brottmål. BtRiksdP 1891, 3Hufvudtit. s. 15. BonnierKL (1925). SvD(A) 1934, nr 219, s. 13.
b) hist. om konunga- l. regentförsäkran. (Man) skrifwer .. Påwen wedh sitt (dvs. hans) Regementz tilträde ingen wisz capitulation före. Brask Pufendorf Hist. 434 (1680). Riksens Ständer äro väl lagbundne, men ej af Konungens Capitulation, som du talar, utan af Grundlagarne. Oelreich 924 (1755). Nordin i 2SAH 5: 374 (1810; i fråga om polska förh.). — jfr VAL-KAPITULATION.
2) (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. motsv. KAPITULERA 2; särsk. konkretare: avtal varigm en person förband sig att tjäna i krigsmakten viss tid; äv. om avtal mellan kronan o. enskild person varigm denne förband sig att uppsätta värvad trupp, ombestyra utrustning av denna o. d.; äv. konkret, om själva aktstycket. HSH 25: 78 (1630). HC11H 10: 229 (1661; konkret). Sedan en Karl är anvärfd, och Compagnie-Chefen .. med honom öfverens kommit om dess Värfning eller Capitulation (skola osv.). PH 5: 3168 (1751). Loenbom Stenbock 3: 258 (1760). FörordnRyttDragBeklädn. 11/5 1795, s. C 1 a. 3NF (1929). — jfr VÄRVNINGS-KAPITULATION. — särsk.
a) med tanke på den tid avtalet gäller, övergående i bet.: tjänstetid. SvBrIt. 2: 11 (1689). Jag har just nu tjenat ut min capitulation. Knorring Axel 1: 94 (1836). SFS 1871, nr 39, s. 2.
b) (†) med tanke på det pänningbelopp som enligt visst avtal skall utbetalas, övergående i bet.: kapitulationspänningar. (Trossen anskaffas o. underhålles) til en del på Passevolance, då Kronan til Regements-Chefs eller Compagnie-Disponenterne, utbetalar en viss capitulation i penningar, emot det at desse Chefs i beständigt godt .. skick, underhålla Trossen. KrigsmSH 1799, s. 100.
3) i sht mil. motsv. KAPITULERA 3, om det förhållandet att (här)avdelning, krigsfartyg l. fästning kapitulerar; dagtingan; numera i sht om fästning; förr äv.: (muntlig l. skriftlig) överenskommelse rörande kapitulation. Capitulationen, som jagh dem (dvs. försvararna av slottet i Dorpat, som givit sig åt svenskarna) gifvit hafver, sändher jagh här hos. OxBr. 5: 355 (1625). D. 4 October gofwo Saxarna sig på nåd och onåd utan capitulation. KKD 3: 37 (1703). Lewenhaupt (gav sig) fången med 14,000 man genom kapitulationen i Perewolotsjna. IllMilRevy 1898, s. 86. — särsk. i oeg. l. bildl. anv.; jfr KAPITULERA 3 slutet. Geijer Brev 428 (1844). En uppgörelse, som innebär kapitulation för personalens krav, torde illa överensstämma med allmänhetens intressen. SvD(A) 1929, nr 317, s. 4.
4) hist. överenskommelse som reglerade förhållandena mellan en stat som kommit under annan stats suveränitet o. denna senare stat resp. förhållandena rörande den förra statens förutvarande suverän, ämbetsmän o. d. Furstendömena Moldau och Vallachiet (ha), medelst särskilte Capitulationer, ställt sig under den Höga Portens öfverherrskap. SPF 1829, s. 494. 2NF (1910).
Ssgr: (2) KAPITULATIONS-BEVIS. (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. kontrakt rörande värvad soldats osv. kapitulation, värvningsbevis. Krigsart. 1795, 14: 46. —
(2) -PÄNNINGAR, pl. (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. ersättning i pänningar som utbetalades på grund av gjord kapitulation, värvningspänningar, värvningsersättning. DA 1793, nr 179, s. 1. —
(2) -SEDEL. (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. = -BEVIS. DA 1771, nr 54, s. 4. Kôersner PolHlex. 147 (1883). 2NF (1910). —
(2) -TID. (numera bl. i fråga om ä. förh.) mil. tid varunder värvad soldats osv. kapitulation gällde, värvningstid. PH 4: 2860 (1749). SFS 1885, nr 17, s. 5. —
-VILLKOR~20 l. ~02. särsk. till 3: villkor varunder en kapitulation göres; i sht i pl. Serenius Iii 2 b (1734). Uppgörandet av kapitulationsvillkoren. Randel Fynd 145 (1922, 1927).
Spoiler title
Spoiler content