publicerad: 2019
VÄRVA vær3va2, v.2 -ade, förr äv. -er, -de, -t, -d (pr. sg. -ar LPetri 3Post. 61 a (1555) osv.; -er Gustaf II Adolf 61 (c. 1620), PH 6: 3716 (1755). — ipf. -ade OPetri Kr. 196 (c. 1540) osv.; -de Carl IX Rimchr. 24 (c. 1600), Cygnæus 6: 319 (1867). — sup. -at 1Mack. 14: 22 (Bib. 1541) osv.; -t VDAkt. 1690, nr 126, Johansson HomIl. 3: 373 (1846). — p. pf. -ad Schmedeman Just. 202 (1621) osv.; -d Bergv. 1: 228 (1664), ASScF 6: 300 (1861)). vbalsbst. -ANDE, -ERI (numera bl. ngn gg, Liljecrona RiksdKul. 233 (1840) osv.), -ING (†, Stenbock o. Oxenstierna Brefv. 1: 51 (1692)), -NING; -ARE (se avledn.), -ERSKA (se avledn.)
Ordformer
(varfv- 1705. verv- (hw-, w-, -f-, -ff-, -ffu-, -fv-, -fw- m. fl.) 1536–1758. värv- (w-, -f-, -ff-, -ffv-, -ffw-, -fu- m. fl.) 1540 osv.)
Etymologi
[fsv. värva, utföra, uträtta, förvärva; liksom fd., d. hverve av mlt. werven, warven; sannol. etymologiskt identiskt med VÄRVA, v.1 — Jfr ANVÄRVA, BEVÄRVA, FÖRVÄRVA, VÄRV]
1) (†) uträtta l. verkställa l. fullgöra (ngt), sätta i verket, särsk. med innehållsobj.; äv. dels: åstadkomma l. åvägabringa (ngt), få till stånd, dels: sköta l. ta hand om (ngt), dels (närmande sig l. svårt att skilja från 2): avhandla l. göra upp om (ngt); äv. dels med indirekt obj., dels utan obj. (se särsk. b). SvTr. 4: 483 (1536). Jach vill och skall .. hans kon(glig)e M(ajestä)tz menige cammergodtz och beste troligen verfve och fordre. RA I. 1: 284 (1540; normaliserat). På de ärender, som bönderne hade värfvat hos fursten .. var nu af h. f. N. författad ett skrifteligit svar. RA I. 3: 860 (1597). Min Herr Fader mig det wärfde, / Att jag skulle det (dvs. Gripsholms slott) efter honom ärfwa. Carl IX Rimchr. 24 (c. 1600). Om dhet skall wara skäligt ath någre fåå personer .. skall allenast niutha dhen wärffuadhe fredhen till godho. HSH 22: 71 (1650). Hörer tu wel hwad tu werfwar med titt trätofulla lefwerne. Tu giör tig thet himmelska arfwet förlustig. Swedberg SabbRo 1010 (1698, 1712). At wi .. wår werff jemwel kring hela werldena andraga och werfwa. Swedberg Schibb. a 2 b (1716). Weise 2: 202 (1771). — särsk.
a) med avs. på naturprodukt: frambringa; äv.: utvinna. Bergsmännen (måste) sådan sin dyrt wärfde Malm .. tilbetro och underkasta sine Smältares och Rostwändares discretion. Bergv. 1: 228 (1664). Swedieland, theraff Sädh och Rofwor wärfwas til vppehållets Föryttring. Risingh LandB 67 (1671).
b) utan obj.: förhandla l. överlägga; särsk. dels med bestämning inledd av prep. om, dels ss. vbalsbst. -ning konkretare, om enstaka förhandling; stundom närmande sig l. svårt att skilja från 2. Vid grentzerne schall alltid .. väll uppå merkt blifva .. hvilke the äre, som medt hvar annan handle och vandle, verfva och köpslaga. RA I. 1: 274 (1540). Att man kunde bekomma ther på H. K. M:tz förklaring medh första tilfelle, effter man befruchtar, att H. K. M:t snart förreeser .. och sedhann icke giffz lägenheet ther om verfva. OxBr. 12: 37 (1620). Hertigen af Sa[ch]sens vervningh ij Dansik seges haver varitt denne, att hos de Dansiker anholla, att Keisarens fålk måtte förlåvas vid Dansik. OxBr. 6: 31 (1628).
2) (†) i fråga om avsikt att erhålla l. förvärva l. uppnå ngt; förhöra sig (om ngt); framställa en begäran (om ngt); särsk. med bestämning inledd av prep. om; äv. dels med sakobj.: utbe sig l. begära (ngt), dels med personobj. (se slutet); stundom med kvardröjande bet. av 1 (b); jfr 4 b. (Han har) hoss oss wärffwe latidh vm för:ne prestegeldh och thet ödmiukeligen aff oss begäredt. G1R 17: 148 (1545). (Hon) begärade rådh och hielp aff honom, doch wärffuade hon sådant medh ödmiuckheet och höffligheet. Lælius Jungf. E 7 a (1591). Sendebådhet .. kom til Sylla, til at wärfwa om the Romares wänskap. Schroderus Liv. 931 (1626). Om hertig Ulrichs aff Danmarks gesanters breff till .. drotningen, troor jag väl, att iblandh annedt haffve de värffvatt om biskopsdömedt Bütsow. AOxenstierna 8: 607 (1633). När Secreteraren, som föruth sendes at värfva audience, kom tilbakars. RARP 9: 84 (1664). Schouten Siam 55 (1675). — jfr IN-VÄRVA o. AN-VÄRVNING. — särsk. med personobj. i fråga om att söka vinna ngn till hustru: uppvakta l. fria till l. göra anspråk på; särsk. i mer l. mindre pleonastisk förb. med begära (se BEGÄRA, v. 2 j); äv. dels (o. i sht) med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. om l. till l. efter o. med huvudord angivande den tilltänkta, dels med indirekt (refl.) obj.; ss. vbalsbst. -ning liktydigt med: frieri; stundom utan klar avgränsning från 4. G1R 28: 177 (1558). Att han .. skulle wärfva på Kon. Eriks vägna om Landgrefvens dotter. HSH 12: 137 (1563). Wärfwa och begära LandtGrefwe Philips af Heszen Dotter. Tegel E14 83 (1612). När Eleazar Abrahams Tienare, werffuade effter henne, på Isaacs wägna. Botvidi Brudpr. 49 (1622, 1634). Fröken Catharina .. then Konungh Gustaff hade låtit wärfwa sigh til Huusfrw, och Drotning. Girs G1 127 (c. 1630). Att han omsider måste fatta ett slut till .. (vännernas) behag, och wärfwade till en Printzesza af SpinolaFamilien. Runius (SVS) 3: 59 (1709). ”Har du en trogen vän, som älskar mig, / Lär honom blott ditt lefnadslopp förtälja, / Så får han mig.” Så gick min värfning till. Nicander 2: 758 (1826). — jfr OM-VÄRVA.
3) (numera föga br.) förvärva (se d. o. 2, 3) l. skaffa (se d. o. 3) l. erhålla (ngt), anskaffa l. uppbringa; äv. med indirekt obj.: förse (ngn l. sig) med (ngt), tillägna (ngn l. sig ngt); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång av förvärvande, särsk. mer l. mindre liktydigt med: jakt; förr äv. utan obj. (se b). Linc. Q 1 c (1640). Om en som haf:r låtit vija sig vid sin hustrus syster, hvad dheruthi vore til att göra, efter dhensamme hadhe söcht verfva sig Drottning Christinas bref. RP 18: 79 (1658). De gåå uth på werfning, och see till, hwar de kunna finna något frijbyte. UHiärne (SvNatL) 204 (1665). Henricus IV (av Frankrike) .. then ther aldraförst hafwer wärfwat Cronan til then Bourboniske Stämman. Brask Pufendorf Hist. 229 (1680). Ära det är, Guld, Titlar och Gods bland Syszlorne wärfwa / Åt sina barn. Dalin Arg. 1: 52 (1733, 1754). Fredrik den vise saknade äkta söner och (hade) sålunda ej .. någon prins att på den kyrkliga vägen värfva ätten nya områden. KyrkohÅ 1917, s. XIII. — jfr TILL-VÄRVA o. SJÄLV-VÄRVD. — särsk.
a) (†) i fråga om människans försoning med Gud gm Kristi offerdöd; jfr FÖRVÄRVA 1 a. Medh sin dödh och vpståndelse werffua oss saligheeten. AAAngermannus VtlDan. 418 (1592). I himmelen, i himmelen / Har jag min arfwedel; / Min Jesus har mig wärfwat then. Kolmodin Dufv. 266 (1742).
b) (†) med avs. på egendom l. pengar o. d.: förvärva (se d. o. 2); äv. i fråga om att förtjäna sitt uppehälle, särsk. i sådana uttr. som värva sitt bröd; äv. utan obj. Hvad grund och fast jord de värfva eller elliest lagfångne inom stadzens jurisdiction, theraf skola dhe åhrligen skatta. Nordström Samh. 1: 337 (cit. fr. 1619). Mig synes, att hwar må så i staden som (på) landet giöra med sitt aflinge hwad han will, elliest skulle mången eij hafwa lust att wärfwa. FörarbSvLag 1: 137 (1690). Såsom hennes tillstånd är ganska suagt och hon Mendicando (dvs. tiggande) eij kan werfwa sitt bröd. VDAkt. 1698, nr 7. Deras Egendomb är genom egen flijt och möda wärfd och eij ärfd. VRP 1717, s. 243. Trött utaf år han lades på bår. Hvad han idliga värfde / Lemnades åt fem barn, som namnet Salvius ärfde. BL 13: 298 (1847).
c) med avs. på ngt abstrakt (ss. dels kognitiv förmåga, dels anseende l. ära o. d.); äv. med sakligt subj. Jagh wil werfwa migh gunst aff eller hoos honom. Linc. A 1 a (1640). Emedan Hans Maij:tt hafwer warit een tapper Konung och om fäderneslandet giordt sig högt meriteradt, så wäl som hoos uthlänske nationer wärfwadt itt stoort estime. RARP 8: 4 (1660). Jag tyckte mycket mer om min lärdom, som jag hade uti hvarjehanda med mycken omhugsamhet och bryderi mig werfwat, än om then titel och heder jag fick therigenom. Annerstedt UUH II. 2: 136 (cit. fr. 1706). Goda winer å sådana (tidigare använda) fat kunna billigt räknas för en läkedom, medan de wärfwa derigenom en besynnerlig styrka. Linné Diet. 2: 98 (c. 1750). Oroande underrättelser kommo då och då om tyska försök att värva Rysslands vänskap. HT 1930, s. 115.
4) knyta till sig l. söka vinna (ngn) (för sin sak l. visst syfte; jfr 2 slutet). — jfr TVÅNGS-VÄRVA o. MED-VÄRVANDE samt EMIGRANT-VÄRVNING.
a) gm avtal om ersättning anställa (ngn, särsk. soldat l. manskap o. d.) för militärtjänstgöring (för viss tid); särsk. dels i uttr. (låta) värva sig, ta anställning ss. soldat, dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. (särsk. (om ä. förh.) i sådana uttr. som värvat regemente, om gm värvning uppsatt regemente, motsatt: indelt regemente); förr äv. dels med indirekt obj., dels utan obj.; jfr ENROLLERA, REKRYTERA 2. OxBr. 1: 44 (1614). At .. von Scheumburgk, hafver sigh underdånigest anpræsenterat till at värffua oss et compagnie soldater. OxBr. 1: 552 (1630). Wår öffwerst .. (reste) heem ifrån oss att werfwa. Bolinus Dagb. 74 (1677). Grefwen wärfde i hast för Lybska penningar en armée til 4000 man, med hwilka han sig til Lybeck begaf. Celsius G1 2: 107 (1753). Ingen vare tillåtit at ifrån dem, som til Riksdagen från Landsorterne anländt, utom Husbondens lof och minne, til krigstjenst värfva något Tjenstehjon. RO 1810, § 78. Jag har sett och erfarit skillnaden mellan indelte och värfvade soldater: den senares fädernesland är der han betalas bäst och hans hem heter kasernen. Hultin Minn. 144 (1872). Den säkerligen främsta orsaken till värvandet av .. lösdrivare var .. de värvade regementenas ständiga behov av folk. Etzler Zig. 146 (1944). Om de värvade sig på tre år fick de utan kostnad sådana skolor, att de efter tjänstetidens slut kunde få fina platser i det civila. Moberg DinStund 119 (1963). — jfr NY-, SAMMAN-, TILL-, UPP-VÄRVA o. NATIONAL-, O-VÄRVAD. — särsk. ss. vbalsbst. -ning, om verksamheten l. handlingen att värva ngn till soldat osv.; äv. konkretare, om tillfälle l. förrättning då ngn värvas osv.; särsk. i uttr. ta värvning, (låta) värva sig; förr särsk. i uttr. ligga på värvning, vara sysselsatt med värvning av soldater. Så höres doch ifrån alla orter stoor wärffning och krigz tilredzel. Gustaf II Adolf 149 (1617). Början af förlikningen blef, at Hertigen skulle innehålla, tils widare, med sina Fästnings-byggnader och wärfningar. Nordberg C12 1: 58 (1740). Chartan säger han sig hafva gjort för 6 år sedan, då han låg på värfning. Envallsson Schlenzh. 57 (1796). Värfningen utgör .. ej annat än ett frivilligt kontrakt emellan soldaten och kronan. Agardh o. Ljungberg I. 2: 291 (1853). Svenskar har tagit värvning på fotsoldatsnivå i Afghanistan och Tjetjenien. SvD 6/9 2011, s. 4. — jfr REKRYT-, RYTTAR-, SOLDAT-VÄRVNING.
b) i fråga om att rekrytera l. anställa ngn för annat arbete l. syfte l. annan uppgift än militärtjänst; särsk. med avs. på idrottsman; äv. allmännare: (gm övertalning l. information o. d. söka) vinna l. knyta till sig (ngn), särsk. med avs. på medlem l. anhängare o. d.; äv. med sakligt obj. (se slutet); i ä. språkprov stundom med kvardröjande bet. av 2. Att vij kunde verfva och erhålla gode vänner, effter att vij nu hooss månge hafva förkärfvat. RP 8: 139 (1640). Jag försöker vara exklusiv och bara hålla mig till min uppgift att värfva engelska konstnärer för vår utställning. Eugen BrevBer. 185 (1896). Från Östern kommo de filosofiska och religiösa läror, vilka med framgång värvade anhängare i länderna rundt Medelhavet. Sylwan EurLittH 1: 4 (1910). Det går inte att värva henne (dvs. det ideala hembiträdet) med 300 kronor i månaden, eget badrum, telefon, radio (osv.). Zetterström Dag 196 (1946). Det syns att det är en riktig målgörare vi värvat. SvD 12/6 2001, s. 25. — jfr PRENUMERANT-, PROSELYT-, RIKSDAGS-, SPELAR-, STREJKBRYTAR-VÄRVNING. — särsk. med sakligt obj. (l. i mer l. mindre bildl. anv.); särsk. i uttr. värva röster. PH 2: 1551 (1739). (De) skildrade hur nitiskt hon alltid vid mötena gått bland bänkarna och värvat själar och på annat sätt troget tjänat (frälsnings)arméen. DN(A) 8/6 1914, s. 4. På något underligt sätt lyckas arvsintresset att värva alla de andra intressena och skicka dem i strid för sin räkning. Hartman NattLys. 10 (1951). Samtliga regeringens statsråd har kampanjat land och rike runt för att värva röster. SvD 16/9 2006, s. 4. — jfr RÖST-VÄRVA o. RÖST-VÄRVANDE samt RÖST-VÄRVNING.
Ssgr: A (†; till 4 a): VÄRV-PATENT. (värv- 1722. värve- 1644) värvningspatent. Efter som [här är] en skots[k] Capitejn, som begärar pass och värfvepatent. RP 10: 472 (1644). Risell Vitt. 472 (1722). —
-PENNINGAR, pl. (värv- 1627–1898. värve- 1544–1682) värvningspengar. Almquist CivLokalförv. 3: 194 (i handl. fr. 1544). (Ynglingen) stod .. redan framför Måns Bock och fick sin värfpenning. Heidenstam Karol. 2: 18 (1898).
B (†): VÄRVE-PATENT, -PENNINGAR, se A.
C (i allm. till 4 a slutet): VÄRVNINGS-BEVIS. (†) om av värvare utfärdat skriftligt bevis (se d. o. 3) på soldats anställning med uppgift om tjänstetid och värvningspengar; jfr kapitulations-bevis. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 42 (1879). TjReglArm. 1889, s. 219. —
-BYRÅ. (förr) byrå (se d. o. 3) som handhade värvning av soldater; jfr -kontor. Värfningsbyråer (får) ej öppnas å en neutral makts landområde till förmån för de krigförande. SFS 1910, nr 153, s. 122. —
-FOLK. (†) värvat folk (se d. o. 5 d). H. K. M(ajestä)t (avser) att sterkia sine armeer med verfningz-folk. RARP 1: 156 (1631). VDAkt. 1701, nr 243. —
-FÖRRÄTTARE. (†) person som förrättar värvning. Att rekryt, som anvärfves af värfningsförrättare, skall inställa sig inför .. angifven myndighet å flottans station. RiksdRevStatsv. 1898, s. 534. SFS 1923, s. 855. —
(4) -FÖRSÖK. försök att värva ngn (till viss uppgift). Norrskensfl. 14/1 1908, s. 2. Det här är första gången .. undersköterskor och vårdbiträden utsätts för värvningsförsök. SvD 27/9 2002, s. 14. —
(4) -KAMPANJ. jfr rekryterings-kampanj. AB(A) 9/3 1916, s. 10. Målet för årets värvningskampanj är 3000 nya medlemmar. Kulturen 1985, s. 22. —
-KAPITULATION. (†) särsk. om avtal mellan kronan o. enskild (officers)person om dennes uppsättande av värvad trupp; jfr kapitulation 2. Oplästes värffningscapitulationen, och vardt slutit att 2 Öfverste-Lieutenanter skole värfva under Sperlingh, een Major och een Qvartermästare. RP 7: 139 (1638). LMil. 2: 149 (1687). —
-KONTOR. (i sht om utländska förh.) jfr kontor 7 o. -byrå. Vi stodo framför ett af engelska arméens värfningskontor. Klinckowström BlVulk. 1: 17 (1911). —
-KONTRAKT. (numera bl. tillf.) jfr kontrakt, sbst. II 1, o. -bevis. Med barn uppgöres (i Engl.) värfningskontrakt för lifstid. Hazelius Förel. 33 (1839). —
-MÅL. särsk. (förr) ärende l. mål (se mål, sbst.2 1) angående värvning; jfr -tvist. 2BorgP 5: 236 (1734). Där (vid slottsrätten) skulle .. handläggas värvningsmål, som tidigare avdömts vid den särskilda kommissorialrätten. Staf PolisvSthm 6 (1950). —
-PASS. (förr) tillståndsbevis för värvning (på viss ort l. inom visst område); jfr pass, sbst.1 10 g, o. -patent. LMil. 3: 266 (1693). För hvarje .. utsedd värfningsförrättare utfärdar stationsbefälhafvaren till viss ort stäldt värfningspass. SFS 1900, nr 40, s. 8. —
-PATENT. (förr) värvningspass; jfr patent, sbst. 1 a, o. värv-patent. HSH 25: 222 (1633). Denne besökte Norrköping med ett värvningspatent på fickan och skulle således anskaffa passande rekryter till sitt förband. Helmfrid Holmen. 179 (1954). —
(4) -PENGAR, förr äv. -PENNINGAR, pl. penningsumma erlagd vid slutande av avtal om anställning l. tjänst l. uppdrag o. d.; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 4 a slutet, om penningsumma avtalad l. erlagd i samband med värvning (jfr värv-penningar); jfr -summa o. kapitulations-penningar. I synnerhet begärar han rådh till verfningzpenningar åt Macquey till ett regement folck. RP 1: 185 (1629). Hvar soldat fick i värfnings pengar 9 Svenska Daler. Hallenberg Hist. 5: 108 (1796). Värvningspengar inom Stockholmshandbollen är något ganska nytt. DN 25/6 1982, s. 20. —
-PLATS. (†) plats (se plats, sbst.1 2) (särskilt lämpad) för värvning. Lind 1: 1805 (1749). I anledning af klagomål öfver att kvarter och värfningsplats tagits på deras område framhåller A. O. särskildt, huru de kejserlige förut satt sig fast där. AOxenstierna 5: 618 (1915). —
(4) -RESA. om resa företagen i avsikt att värva person. Meyerson VapArboga 15 (1939). En delegation från Svegs sjukhus har varit ute på en värvningsresa i Danmark och södra Sverige för att få läkare till sjukhuset. SvD 11/5 1973, s. 12. —
-RÄKNING. (†) om räkning (se d. o. 1 c) som avser värvning. (Stenbock reste) til Preuszen, at der .. tillika med General-Auditeuren Lilljestierna, öfwerse wärfnings-räkningarna. Loenbom Stenbock 1: 101 (1757). —
-STADGA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) stadga l. förordning som reglerade villkoren för värvning. KrigVAH 1816, s. 254. 1727 års värvningsstadga fastslog .. att lösdrivare, landsstrykare och lättingar ej borde tålas. Staf PolisvSthm 279 (1950). —
(4) -SUMMA. särsk. (†) värvningspengar; jfr summa, sbst. 3. Soldaten Malmsten haft löfte om hederlig wärfnings-Summa, men skal icke fådt mera in alles än 6 mark. Chierlin OfrSoldSwar 6 (1771). Spak HbFältartill. 69 (1873). —
(4) -SYSTEM. system (se system, sbst.1 5 b) för värvning. At det införda värfningssystemet upblandade Romerska arméerne med utländningar, hvilka slutligen vände sina vapen mot staten. Lefrén Förel. 1: 28 (1818). Värvningssystemet inom cykelsporten. SvD(A) 4/11 1926, s. 15. —
-TID. (numera bl. i skildring av ä. förh.) tjänstgöringstid för värvad soldat. Scholander 2: 182 (1867). —
-TRUMMA. om trumma (se trumma, sbst. 3) varmed värvare tillkännager (påbörjande av) avsedd värvning; särsk. i sådana mer l. mindre metonymiska uttr. som röra värvningstrumman; särsk. (o. om nutida förh. numera bl.) i mer l. mindre bildl. anv. Möller 2: 1382 (1785). I december 1631 begynte .. (Wallensteins) värfningstrummor röras i arfländerna. Forssell G2A 92 (1894). Staten har som alla andra arbetsgivare måst ta till värvningstrumman på näringslivets marknadsplats. TSvLärov. 1949, s. 257. —
Avledn.: VÄRVARE, sbst.2, m.//ig.
1) (†) till 1: sändebud l. budbärare. Itt ogudhactigt budhskap haffuer olycko med sich, men en trooghen werffuare är helsosam. SalOrdspr. 13: 17 (öv. 1536; Bib. 1541: bodh).
2) (†) till 2 slutet: friare. (Elisabeth I har) sine Wärfware icke straxt afwijst. Brask Pufendorf Hist. 151 (1680). Ekblad 296 (1764).
3) till 4: person som värvar ngn (l. ngt); särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) till 4 a slutet, om person som värvar ngn för anställning inom krigsmakten. AOxenstierna 11: 289 (1634). Underskreffves fyra pass för Patrick Kinnemuntz värffvare, som skole draga till Lifflandh. RP 5: 12 (1635). Till Kartago återkom .. en utsänd värvare med grekiska legotrupper. Almquist VärldH II. 2: 11 (1931). De allsvenska värvarna var som hökar efter även de mest diskutabla förmågor i småserierna. Wahlöö HimGet. 125 (1959). jfr emigrant-, marin-, prenumerant-, proselyt-, röst-, sjömans-, soldat-, strejkbrytar-värvare. —
VÄRVERSKA, f. (numera bl. mera tillf.) till 4: kvinnlig värvare. Lind 1: 1805 (1749). Eva är en riktig värverska (för sin idrottsklubb). Expressen 26/3 1957, s. 21.
SAOB
Alfabetisk lista
Spoiler title
Spoiler content