publicerad: 1935
KARIBEL kari4bel, m.; best. -n; pl. -blar040 (Almqvist TreFr. 3: 122 (1843), Östergren (1929)), äv. -bler (WoJ (1891), Cannelin (1921)).
Ordformer
(kar- 1838 osv. karr- 1848—1920)
Etymologi
(i vissa trakter, starkt vard.)
1) slyngel, gynnare, kanalje. För den här sakramenskade karibelns skull. Almqvist Skälln. 70 (1838). Jädran, anfrätta, din karibel. Molin ÅdalP 121 (c. 1895). GLindqvist hos Essén Prill. 171 (1920). SvD(B) 1935, nr 132, s. 7.
Spoiler title
Spoiler content