SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1935  
KARNEOL kar1neω4l l. -å4l, ngn gg KARNIOL -niω4l l. -å4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(i sht förr äv. skrivet car-. karneol (car-) 1578 osv. karniol (car-) 1543—1904. corneol 1578)
Etymologi
[jfr dan. o. t. karneol, av mlat. carneolus, gm anslutning till lat. caro, kött, på grund av stenens färg gjord ombildning av mlat. corniola, kornellbuske, karneol (jfr it. corniola, kornellbuske, karneol), av lat. corneolus, hornartad, avledn. av lat. cornu (se HORN)]
benämning på (stycke av) en ss. halvädelsten använd varietet av kalcedon som gm inblandade järnoxidföreningar har blodröd l. brun färg. HH 1: 17 (1543). Retzius Min. 182 (1795). HimHavJord 1: 128 (1925). — jfr HALV-KARNEOL.
Ssgr: A: KARNEOL-AGAT. (mindre br.) agat vari skikt av karneol utgöra den övervägande delen. JournManuf. 4: 154 (1834). —
-FÄRG. Rinman 2: 217 (1789). —
-FÄRGAD, p. adj. (karneol- 1788—1929. karneols- 1929) Rinman 1: 745 (1788). Östergren (1929). —
-GULDRING~02. (karneols-) jfr -RING. Quennerstedt Torneå 1: 178 (cit. fr. 1808). —
-ONYX. (mindre br.) karneol med omväxlande skikt av blodröd o. vit färg. JournManuf. 4: 154 (1834). BonnierKL 1: 158 (1922). —
-PITSCHAFT, förr äv. -PITSCHER. (karneol- 1808—1891. karneols- 1891) (numera knappast br.) i karneol ingraverat sigill. JZDuncker (1808) hos Cygnæus 2: 207. WoJ (1891). —
-RING. (karneol- 1808—1929. karneols- 1824—1929) fingerring med infattad karneol. DA 1808, nr 77, s. 7. Östergren (1929). —
-STEN. G1R 28: 107 (1558). LdVBl. 1839, nr 50, s. 4.
B: KARNEOLS-FÄRGAD, -GULDRING, -PITSCHAFT, -RING, se A.
Spoiler title
Spoiler content