publicerad: 1930
HALV- ssgr (forts.):
(4) HALV-HISTORISK. som utgör ett mellanting mellan dikt o. historia, icke fullt historisk. Halfhistoriska memoirer. SvLittFT 1837, sp. 98. 2NF 12: 1459 (1910). —
(1) -HJULS-FÖNSTER. (föga br.) byggn. fönster som har formen av ett halvt hjul. Fatab. 1914, s. 54. —
(1 y α) -HOSOR, pl. [y. fsv. halff hosswr (HSH 24: 100 (1517)), ss. öknamn på landsknektarna, som buro dyl. benkläder; jfr t. halbhose] (förr) byxor som bl. räckte till midt på låret l. till knät. JönkTb. 131 (1535). Itt par halffhossor aff Lifferg Clede. HH 2: 9 (1548). Hildebrand Medelt. 1: 442 (1884). —
(jfr 1 e α) -HUNDRA032 l. 040, l. -HUNDRADE 0302 l. 0400. (halv- 1530—1926. halvt- 1699—1702) (numera föga br.) femtio. Ett halffhwndrede twsend gyllene. SvTr. 4: 135 (1530). Innom halfthundrade mjl. Holm NSv. 29 (1702). Otto kände rakt inte igen .. (sin syster), så halfhundra år de bott under samma tak. Schildt Rönnbr. 133 (1917). Östergren (1926; angivet ss. ”skr., mindre vanl.”). —
(1) -HUNDRA-ÅRIG. (i högre stil) femtioårig. Ett ordenssällskap med mer än halfhundraårig tillvaro. Lundin o. Strindberg GSthm 457 (1881). —
(1) -HUNDRA-ÅRS-FEST. (mindre br.) halvsekelfest, femtioårsfest. Vid Gymnasii halfhundraårsfest. Lundin (o. Strindberg) GSthm 316 (1881). —
(1) -HUS. (i sht i fackspr.) hus vars tak bl. har lutning åt ett håll o. vars bakre mur stöter samman med ryggåsen (o. som alltså har formen av den ena hälften av ett vanligt hus, sett från ngn av gavlarna). PT 1888, nr 299, s. 4. De ekonomiskt ofördelaktiga och hygieniskt olämpliga s. k. halfhusen. Därs. 1911, nr 131 A, s. 2. —
(4) -HÅRD. (i sht i fackspr.) midt emellan hård o. mjuk l. lös. Rinman 2: 801 (1789). Midt emellan .. (hårda o. lösa) trädslag stå de halfhårda, såsom ask, lönn, björk, al, lärkträd och furu. Rejmers Koln. 3 (1868). En halfhård borste. MeddSlöjdF 1892, s. 100. —
(4) -HÖG, adj.
1) som når bl. till hälften av den höjd som anses motsvara beteckningen ”hög”; tämligen låg; särsk. tekn. om schaktugn av viss höjd. Halvhöga klackar. De (schaktugnar) som hafva tolf till fjorton fots höga pipor kallas halfhöga ugnar. Almroth Kem. 349 (1834). Abelin MTr. 83 (1902).
2) i fråga om ljud: (tämligen) lågmäld, dämpad. Cavallin Herdam. 5: 306 (cit. fr. 1681). Under halfhöga samtal. Crusenstolpe Mor. 2: 55 (1840). Tala ”halfhögt”. Noreen VS 2: 173 (1908). —
(4) -IDIOT.
1) psykiatr. person som lider av imbecillitet, imbecill. Wretlind Läk. 9—10: 259 (1902). Lundborg Rasbiol. 83 (1914).
2) (vard.) i allmännare o. försvagad bet.: dumbom. Ekström Vandr. 31 (1871). Ä dä inte så en vill kräks, när en sir en sån där halfidiot som Löfgren ta i en kortlapp. Engström 1Bok 47 (1905). —
(4) -INACKORDERA~01020, -ing. (mindre br.) i fråga om inackordering som icke omfattar så mycket som helinackordering, i sht icke hel kost; särsk. i p. pf. o. ss. vbalsbst. -ing. NPress. 1894, nr 3, s. 4. Klint (1906). Östergren (1926). —
(4) -INVALID. (i fackspr.) person som icke är fullt tjänste- l. arbetsduglig. KrigVAT 1851, s. 457. EkonS 1: 430 (1894). —
(4) -IRONISK. halvt ironisk, smått l. en smula ironisk. Den halfironiska tonen. Hammarsköld SvVitt. 1: 266 (1818). Mellin Nov. 2: 613 (1832, 1867). —
(1 y γ) -JUDE. person av till hälften judisk härstamning. Fadern var halvjude och modern ren judinna. Nordenstreng EurMänRas. 293 (1917). —
(4) -JUNGFRU. (†) om lösaktig kvinna. AdP 1800, s. 687. Stiernstolpe DQ 2: 384 (1818; sp. orig.: semidonzellas). —
(jfr 4 a η) -KADENS. mus. kadens som går till dominanttreklangen från treklang på annan ton (t. ex. första, andra l. fjärde); jfr HALV-SLUT. Bauck 1Musikl. 1: 196 (1864). BonnierKL 6: 386 (1925). —
(1 y α) -KAFTAN. (förr) kort prästrock. Blanche Tafl. 3: 270 (1857). Strömborg Runebg IV. 1: 140 (1896). —
(4) -KALL, adj. (bl.) ljum; föga uppvärmd, kylig. Besköljningar med halfkallt vatten. LGBranting 2: 149 (1840). Det halfkalla, ännu ostädade rummet. Kuylenstierna Ber. 135 (1898). —
(4) -KAMGARN~02, äv. ~20. (i fackspr.) av kortare ull l. av avfallet vid ullkamning tillvärkat garn, i allm. användt till stickgarn. UB 6: 398 (1874). Selling Varuk. 51 (1921). —
(1) -KANNA. (förr) (rymdmått som rymmer) en halv kanna, stop. Spegel 489 (1712). En af sällskapet (hade) tenterat och måste se på en halfkanna (punsch) efter middagen. Strindberg Fjerd. 3 (1877). Dens. HistMin. 1: 92 (1905). —
(1 y) -KAPONJÄR. (förr) bef. kaponjär från vilken eld kunde avgivas bl. åt ett håll. Hazelius Bef. 112 (1836). Busch Fästn. 21 (1880). —
(1 y) -KAPUN. (knappast br.) tupp på vilken bl. den ena testikeln blivit utskuren. Björkegren (1784; under coquâtre). Dalin (1852). —
(4) -KARL.
1) (†) kastrat; bildl.: stackare. I hela Italien, .. där I på en Theatre hafven hört qvädas och sjungas af qvinfolk och halfkarlar. Posten 1769, s. 955. Om Rinaldo af Montalban hört denne halfkarlens (dvs. den andlige herrns) pladder, så (osv.). Stiernstolpe DQ 3: 357 (1818).
2) (numera bl. bygdemålsfärgat i södra Sv.) yngre (halvvuxen) dräng. HTSkån. 6: 388 (i handl. fr. c. 1770). Weste 1: 1966 (1807). In (i den skånska bondstugan) kommo karlarna .. efter ålder och rang, först störstdrängen, så halfkarlen. Hansson Kås. 20 (1897). Böök ResSv. 55 (1924). —
(1 z) -KARTOG l. -KARTAUN. (förr) visst slags mindre kanon. G1R 28: 485 (1558). Till .. (det s. k. grova skyttet) hörde kartogerne — hvilka indelades i dubbel, hel, tre qvart och half-kartog — och notslangan. KrigVAT 1847, s. 84. IllSvH 4: 126 (1879). Billmanson Vap. 292 (1882). —
(1 y γ) -KAST, sbst.1 halvblod, halvras, blandras. En ung man af halfkast. Hornborg Antip. 222 (1916).
(1) -KAST, sbst.2 boktr. stilkast som är hälften så stor som en ”helkast”. Fahlgrén Boktr. 21 (1853). NordBoktrK 1907, s. 325. —
(4) -KEMISK. tekn. om trämassa: framställd gm slipning av kokade l. basade träkubbar. TT 1878, s. 71. Brun slipmassa eller s. k. halfkemisk massa utmärker sig genom mjukare och längre fibrer. 2UB 8: 131 (1900). —
(1) -KILO. (ngt vard.) ett halvt kilogram.
Ssg (ngt vard.): halvkilo(s)-påse, som rymmer ett halvt kilogram (socker, mjöl o. d.). —
(4) -KISTA. (†) (större) skrin. 1 st. halfkista af fuhr med lås och gång Jern. VDAkt. 1712, nr 160. Det var ett stort vackert skrin, eller halfkista. Almqvist Ekols. 1: 245 (1847). —
(4) -KLAR. icke fullt klar; halvt genomskinlig. Fischerström 1: 22 (1779). Floden flyter ljudlöst, vattnet är halvklart och mörkgrönt. Hedin Pol 1: 200 (1911). särsk.
a) i fråga om väderlek o. d. Den skala, som .. i allmänhet användes, går från 0 till 10, och hvarvid 0 betecknar klar himmel, 5 halfklart, 10 fullkomligt mulet. Hildebrandsson Buchan 130 (1874). Hansson Kås. 10 (1897).
b) bildl., i sht om uttryckssätt, minne o. d.: icke fullt klar o. tydlig, något dunkel. Landsm. VI. 4: 14 (1887). Af lifvet i skolan har jag .. blott halfklara minnen. Öman Ungd. 60 (1889). —
(1 y) -KLASSISK. särsk. (förr, i skolspråk) i uttr. den halvklassiska linjen o. d., vid högre allm. lärovärk, om den linje (latinlinjen B) där (i sjätte o. sjunde klasserna) enl. 1878 års lärovärksstadga undervisning meddelades i latin, men icke i grekiska. I sjette klassen inträda .. grekiskan och på den halfklassiska linien engelskan. PedT 1879, s. 42. —
(1 y) -KLASSIST. (förr, i skolspråk) lärjunge på halvklassiska linjen, ”halvrealist”. PedT 1883, s. 274. LärovKomBet. 1884—85, 1: 15. —
(4) -KLINK-FARTYG~20 l. ~02. skeppsb. fartyg som är till hälften klinkbyggt. SPF 1812, s. 287. SFS 1826, s. 536. Bonsdorff Kam. 654 (1833). —
(1) -KLOT, n. hälften av ett klot, kropp som har formen av ett halvt klot, hemisfär. De magdeburgska halvkloten, se MAGDEBURGSK. Schultze Ordb. 2319 (c. 1755). Sammanläggas två halfklot af metall med de planslipade kanterna mot hvarandra och utpumpas luften ur det bildade klotet, behöfs det en betydlig kraft för att slita halfkloten från hvarandra. Moll Fys. 1: 43 (1897). särsk. om vardera hälften av jordklotet. Möller (1755; under antinous). Östra halfklotet .. innehåller väl dubbelt så mycket land som det vestra. Svensén Jord. 6 (1884). —
-KLOT-FORMAD, p. adj. (mindre br.) halvklotformig. Grafström Kond. 284 (1892). SkogsvT 1912, Fackupps. s. 312. —
(1) -KLOTIG. (†) halvklotformig. Halfklotiga Stenar. Wallerius Min. 404 (1747). Fischerström 1: 407 (1779). —
(4) -KLÄDD, p. adj. bl. till hälften (färdig)klädd. (Den late vill) halfklädd til måltijd gå. Spegel ÖPar. 45 (1705). Snellman Tyskl. 281 (1842). —
(4) -KLÄDE. om viss, tunnare klädessort (av ull o. bomull). Nordforss (1805). Dalin (1852). Auerbach (1909). —
(4) -KNOP, r. l. m. sjöt. halvknut, överhandsknop, bondknop. Roswall Skeppsm. 1: 28 (1803). Om man gör ett halfslag och sedan sticker ena sladden igenom halfslaget, uppstår den enklast möjliga knut, den s. k. öfverhandsknopen äfven kallad bondknop, halfknop, halfknut. Öhrvall Knut. 20 (1908). —
(4) -KNUT. enkel knut på en ända, fingerknut. LfF 1840, s. 184. Öhrvall Knut. 20 (1908; se under -KNOP). De i land mest använda (knutarna) torde vara (bl. a.) ..: halfknut l. fingerknut .., som tjänar till att fästa en tråd (t. ex. i tyget, när man syr). 2NF 14: 415 (1910). —
(4) -KOKA, v. koka (ngt) (bl.) till hälften (jfr FÖRVÄLLA); utom i fackspr. nästan bl. i p. pf. -kokad l. -kokt. Rudbeckius KonReg. 252 (1615). Fläsk bör aldrig förtäras .. halfkokt. Lundberg HusdjSjukd. 615 (1868). Ett stort, vackert blomkålshufvud halfkokas i kort spad. Ekberg Hvad äta? 149 (1899). —
(1 y) -KOLLER, n. (i fackspr.) seldon vars båda sidodelar äro fast förenade med varandra bl. vid den övre ändan o. icke (ss. vid helkoller) vid båda, öppet koller. Wrangel HbHästv. 416 (1885). Juhlin-Dannfelt 350 (1886).
(1) -KOLONN.
1) byggn. med bakomvarande mur sammanbyggd kolonn som bl. med hälften av sin kropp skjuter framom murens liv, engagerad kolonn. Bergklint MSam. 1: 195 (1781). Wrangel ByggnH 23 (1904).
2) [efter t. halbkolonne] (förr) mil. formering av kavalleriskvadron, bestående däri att tropparna stå bakom varandra, ss. om de svängt ut vardera 1/8 cirkel. FörslExKav. 1878, s. 29. SDS 1900, nr 47, s. 3. —
(4) -KOMMUNAL. till hälften l. delvis kommunal. SFS 1921, s. 1273. Kommunala eller halvkommunala företag. Därs. 1922, s. 991. —
(4) -KONSONANT. (föga br.) språkv. ljud som står midt emellan konsonant o. vokal; halvvokal. Ödmann MPark 61 (1800). Svahn LbMuntlFöredr. 36 (1903). —
(1) -KORPUS. boktr. benämning på en av de minsta brukliga boktryckarstilarna, innehållande i kägeln fem punkter o. stående mellan diamant o. nonparelj; pärl. Nordin Boktr. 377 (1881). —
(4) -KORS. (i fackspr.) kors vars övre arm saknas. 2VittAH 14: 32 (1828, 1838). Allvin Mo 178 (1857).
(4) -KORT, adj. midt emellan lång o. kort, halvlång. Ärmarne äro halfkorta och gå nästan ända till armbågen. Portf. 1851, s. 135. —
(4) -KRABBA, r. (nytt ord) vävn. benämning på en vävnad som till typen är ett slags dukagång, men vars mönster snärjes på varpen som krabbasnårets. RedNordM 1916, s. 10. TextBildv. 38 (1925). —
(1) -KRETS. båglinje av (ungefär) samma form som en halvcirkel. Schultze Ordb. 2432 (c. 1755). De ställde sig i en halfkrets kring de inkommande. PoetK 1812, 2: 79. SD 1893, nr 35, s. 5. —
(4) -KRISTALL. (i fackspr.) ett slags kristallglas som erhålles, då vid tillvärkningen en del av blyoxiden ersättes med kalk. Wallerius ChemPhys. 1: 209 (1759). Ekenberg (o. Landin) 351 (1890). —
-KRISTALL-GLAS. (i fackspr.) S. k. halfkristallglas är ett natriumkalk-blyglas. 2NF 9: 1270 (1908). —
(4) -KRISTEN. [fsv. halfkristin] kristen bl. till hälften (l. till namnet l. skenet o. d.). Serenius (1734; under half). Half Christna eller hedningar under christna namnet. KyrkohÅ 1917, s. 67 (1811). Halfkristna seder. Beskow Pred. 521 (1901). —
(4) -KRUM. (i fackspr.) om virke: som har 4—6 linjers bukt för varje fot av längden. LfF 1844, s. 66. Cnattingius Skogslex. 29 (1873, 1894). —
(1 y) -KRÄVETA. (förr) Ett harnesk kallades helkräveta .., när alla dess delar voro mot hvarandra skufbara, och halfkräveta, när endast dess nedre del var sålunda sammansatt. UB 6: 113 (1874). Rydberg Vap. 108 (1891). —
(1) -KULA. halv kula; halvklot. Hazelius Artill. 124 (1833). Ahlberg FarmT 279 (1899). särsk. (†) om vardera hälften av en planet. Randbergen på mörka halfkulan af Venus. VetAH 1795, s. 193. —
(1) -KULE-LADDNING. (†) mil. laddning med krut av halva kulans tyngd. Hazelius Artill. 22 (1833). Eneberg Karmarsch 2: 751 (1862). —
(4) -KULTUR. jfr HALV-BILDNING. VFPalmblad i SvLittFT 1838, sp. 797. Den speciella prägel af halfkultur, som turisttrafiken mångenstädes tryckt på vår landtbefolkning. TurÅ 1911, s. 184. —
(4) -KUNNIG. som bl. har bristfälliga o. ytliga kunskaper; jfr HALV-BILDAD. Thorild 2: 8 (1784). Den halfkunnige, som förlorat den olärdes naivetet, utan att hafva vunnit den äkta vises. Almqvist Amor. VII (1839).
(1) -KUPÉ. järnv. järnvägskupé som är bl. hälften så bred som en helkupé (o. har soffa bl. på ena sidan); särsk. om sovkupé med i 1:a klass en, i 2:a klass två o. i 3:e klass tre (i vissa fall två) liggplatser. TT 1891, s. 120. SJ 3: 127 (1906). —
(1) -KURSÖR. (förr) sjömil. för fartygsartilleri använd kursör av sådan konstruktion att vid rekyl o. tillbordssättning bl. den främre delen av lavetten vilar på densamma. KrigVAT 1852, s. 9. Holmberg Artill. 3: 162 (1883).
(1 y β) -KUSIN. dels om kusiner vilkas föräldrar bl. äro halvsyskon l. om kusiners halvsyskon l. halvsyskons kusiner, dels (bygdemålsfärgat i vissa trakter): syssling, tremänning. VDAkt. 1760, nr 516. Fröding NyttGam. 75 (1897). Östergren (1926). —
(1) -KVARTER. (förr)
a) rymdmått rymmande ett halvt kvarter; så mycket vätska (särsk.: spritvaror) som rymmes i ett dyl. mått. BoupptVäxjö 1738. Kom Bror, att vid ett halfqvarter / Så smått politicera. AJourn. 1814, nr 247, s. 1. Backman Dickens Pickw. 2: 116 (1871).
Ssgr (till -KVARTER a): halvkvarters-flaska. (förr) butelj som rymmer ett halvt kvarter. BoupptSthm 23/8 1678. Forshæll OorgPharm. 53 (1838).
(4) -KVÄDEN, ngn gg äv. -KVÄDD, p. adj. (-kvädd 1836—1899. -kväden 1604 osv.) bl. till hälften uttalad, bl. antydd; urspr. bl. o. ännu oftast i uttr. halvkväden visa o. d. Man må och förstå halffquädin wijsa. SvOrds. B 5 b (1604). Jag behöfver endast nämna .. ett halfqvädet ord (så osv.). Almqvist AmH 2: 13 (1840). Hallström GrAntw. 100 (1899). Anm. Enst. förekommer ordet i superlativ. Om hon hör den halfqvädnaste visa om något ditåt, så (osv.). Almqvist Amor. 241 (1839). —
(4) -KVÄVD, p. adj. till hälften kvävd, nästan kvävd; särsk. dels om person (l. annan levande varelse), dels om ord, ljud, röst o. d. PElgström i Phosph. 1810, s. 69. Med halfqväfd röst. Remmer Theat. 1: 54 (1814). Beskow i 2SAH 33: 241 (1861; om människor). Halfkväfda utrop. Jensen Mickiewicz 220 (1898). —
(4) -KYRASS. (-köriss 1529. -köritz 1528) (förr) ett slags ryttarrustning; jfr DRABB-TYG. G1R 5: 196 (1528). Därs. 6: 107 (1529). —
(4) -KÄNNARE. (†) person som bl. har ofullständig l. ytlig kännedom om ngt. Thorild Gransk. 1784, 1: 54. Vi (skola) ej .. oroas af någon okunnig halfkännares tadel. Almqvist Törnr. 1: 10 (1839). —
(4) -LAX. [sv. dial. (Halland) halläx, halläjs] (†) smålax. Här Fiskas ansenlig lax, circa 150 lisp:d til hälften halflaxar. Osbeck Lah. 54 (1796). —
(4) -LEDARE, r. l. m. (numera mindre br.) fys. ämne (l. kropp) som bl. dåligt leder elektricitet, ofullkomlig isolator. Berzelius i FKM 2: 32 (1807). (En elektrisk glödlampa) med en s. k. halvledare till glödkropp. NoK 14: 15 (1922). —
(4) -LEENDE, n. (föga br.) småleende. Carlsson kom tyst in, med sitt egendomliga, satiriska halfleende. Wallengren Mann. 256 (1895). Högberg Baggböl. 1: 138 (1911). —
(1, 4) -LEGAD, p. adj. (†) om ägg: till hälften ruvad. Half-legade ägg, hvarifrån hönan blifvit tagen af höken. VetAH 1748, s. 253. Därs. 1784, s. 307. —
(1) -LEGEN, p. adj. (†) som legat halva tiden; jfr HALV-GÅNGEN 2. Huru Fisk-ungen i ägget börjar röra sig när han är halflegen, eller 8 à 9 dagar förlupit. VetAH 1761, s. 192. —
(1) -LEK. [jfr d. halvleg] idrott.
1) om vardera hälften av en fotbollsmatch o. d.; jfr HALV-TID 1. TIdr. 1891, s. 252. Under första halfleken blef spelet oafgjordt. NordIdrL 1900, s. 214.
2) om pausen vid midten av en fotbollsmatch o. d.; jfr HALV-TID 2. Han fick massage i halvlek. IdrBl. 1924, nr 70, s. 2. —
(4) -LEVANDE, p. adj. (föga br.) bl. till hälften levande; halvdöd. Lucidor (SVS) 298 (1673). En sjuk, knappt halflefvande varelse. Leopold (1815) i 2Saml. 10: 51. Castrén Res. 2: 8 (1845). —
(4) -LIAN. bot. De lägst utvecklade lianerna äro de s. k. halflianerna, som stödja sig mot andra växter med sina utstående grenar. 2NF 16: 337 (1911). —
(1) -LIDEN, förr äv. -LEDEN, p. adj. [fsv. halfflidhin] (numera i sht i högre stil) till hälften förliden, till hälften tilländalupen. Tå året .. är halfflidhit. LPetri KO 73 a (1571). Riksdagen är .. icke ännu mer än halfliden. Samtiden 1873, s. 161. GHT 1895, nr 234, s. 3. (†) Sällan händer at man får börga (sådden i Värmland) i April, Men helst i halfliden Maji. Fernow Värmel. 611 (1779). —
(4) -LIGGA. (halv- 1827 osv. halvt- 1836 (: halftliggande, p. pr.)) intaga en ställning midt emellan sittande o. liggande. (De) sitta i halfliggande ställning. Atterbom LÖ 2: 266 (1827). Damerna sutto, eller snarare halflågo i sofforna. Kruse Funke 104 (1885). Bergman LBrenn. 92 (1928). —
(4) -LIMMAD, p. adj. tekn. om papper: bl. svagt limmad. Täubel Boktr. 1: 181 (1823). KemT 1909, s. 72. —
(1) -LINNE. vävnad av hälften linne o. hälften bomull. Almström Handelsv. 401 (1845). Halvlinne .. består av bomull till varp och linne till inslag, stundom tvärt om. Sömnadsb. 254 (1915).
Ssgr: halvlinne-duk,
-lärft,
-tyg,
-väv. —
(1) -LINS. fys. Halflins .. (dvs.) ena halfvan af en lins, skuren af ett plan, lagdt genom linsens axel. NF (1882). —
(1) -LITERS-BUTELJ. butelj rymmande en halv liter. —
(1) -LITERS-FLASKA. halvlitersbutelj. —
(4) -LIV. (i vitter stil) liv varunder man icke ”lever med” helt; skuggliv. Somliga (bland judarna) trodde, att de döde .. i Scheol lefde ett slags halflif. Palmblad Fornk. 1: 550 (1844). (Hon) sökte .. sig tillbaka till ett skuggliv, ett halvliv, en fortsättning av sanatorietiden. Siwertz Sel. 2: 175 (1920). —
(4) -LJUS, n. (i sht i vitter stil; se dock slutet) halv belysning, dämpad belysning, halvdager; ngn gg äv. bildl. Detta förstånd, som famlar i sjelfklokhetens halfljus. Rogberg Pred. 2: 101 (1822). Juninattens halvljus dröjde ännu kvar. BygdFolk 39 (1927). särsk. (i fackspr.) i fråga om ljus från automobillyktor: (gm inkopplande av ett motstånd) försvagat ljus. Varje något så när modern automobil (kan) föra tre slags ljus: helljus, halvljus och parkeringsljus. SvD(A) 1928, nr 329, s. 10. —
(4) -LJUS, adj.
a) med svagt ljus, svagt upplyst. Rudbeck Atl. 2: 133 (1689). Det var halfljust i rummet, ty månen sken in genom bomullsgardinen. Ottelin BSorl. 11 (1904).
b) i fråga om färgnyans: midt emellan ljus o. mörk. Snellman Gift. 1: 184 (1842). Möbeln var klädd i halfljust blommigt kattun. Nyblom Minn. 1: 28 (1904). —
(1) -LOTT. halv lott; särsk. (i västra Sv.) om halv ”lott” i fiskefångst. Lundell (1893; från västsv. förf.). 5GbgVSH A I. 1: 50 (1929). —
-LOTTS-KARL. (i västra Sv.) på fiskefartyg: besättningskarl som erhåller hälften av en ”lott” ss. ersättning för sitt arbete. Trolle Duvall 1: 224 (1875). —
(4) -LUGN, adj. psykiatr. om patient på sinnessjukhus: tillhörande kategorien mellan ”lugna” o. ”halvoroliga” patienter; äv. om avdelning för dyl. patienter. Paviljongerna för de halflugna (patienterna på Lunds hospital). TT 1883, s. 70. På den lugna (nedre) avdelningen (på Säters hospital) finnas två separeringsrum, på den halvlugna (övre) tre dylika. Svenson Sinnessj. 125 (1907). —
(4) -LUNK. sakta lunk. Uppför och nedför .. går det ständigt i ett slags halflunk. Kongo 1: 168 (1887). TurÅ 1896, s. 197. —
(1) -LUPEN, p. adj. (†) till hälften förliden. Dina ferier halflupna! Thorild Bref 1: 54 (1781). Heinrich (1814). —
(1, 4) -LYCKT, p. adj.
1) till hälften tillyckt. Med halflykta ögon. Linné (1758) hos Loefling Resa Föret. 4. Dalin (1852).
2) (†) zool. om fot: försedd med simhud som räcker ungefär till halva tårnas längd. Linné MusReg. 48 (1754). Retzius Djurr. 18 (1772). Marklin Illiger 183 (1818). —
(1) -LÅDA. särsk. om cigarrlåda som rymmer femtio cigarrer. AB 1902, nr 20 B, s. 2. När han .. tändt en cigarr ur sin nyköpta halflåda. Öberg Makt. 1: 27 (1906). —
a) om (del av) klädesplagg; särsk. om handskar o. d.: med halvlånga skaft. KonstNyhMag. 5: 20 (1822). Halflånga .. ärmar. SthmModej. 1850, s. 8. HWranér i Lund 1895, nr 75, s. 4.
b) språkv. om språkljud l. stavelse. Hvarje språkljud kan uttalas långt eller kort eller med en kvantitet emellan lång ock kort: halflångt. Landsm. 1: 140 (1879). Noreen VS 2: 140 (1908). —
(4) -LÄNGD. egenskapen l. förhållandet att vara halvlång; särsk. språkv. motsv. -LÅNG b. Lyttkens o. Wulff SvSpråklj. 26 (1898). —
(4) -LÄPPLJUD~02 l. ~20. (föga br.) språkv. dentilabial (se d. o. II). Brate SvSpr. 6 (1898). LoW Inl. 16 (1911). —
(1) -LÄRA, v. (†) i uttr. hava halvlärt, om handtvärkslärling: vara till hälften fullärd. När .. (den ene lärpojken) har halflärt, må .. (mästaren) tillåtas den andra att inskrifva låta. MeddNord. 1897, s. 97 (1714). —
(1, 4) -LÄRD, p. adj. [fsv. halflärdher] bl. till hälften lärd; särsk.: som tillägnat sig bl. ytliga o. ofullständiga kunskaper; halvbildad; ofta substantiverat. Linc. (1640; under semidoctus). Okunnoge äro aldrig så plågsamme som halflärde. Höpken 2: 669 (1764). Den halflärda hopen. Agardh ThSkr. 2: 17 (1842, 1856). Östergren (1926). särsk. (†) om handtvärksgesäll l. lärling: (bl.) till hälften fullärd. Fennia XVI. 3: 38 (1761). —
(4) -LÄRDOM~20, äv. ~02. (mindre br.) jfr HALV-BILDNING. Tegnér (WB) 4: 276 (1823). Den inbillska halflärdomen. Wallin 1Pred. 1: 240 (c. 1830). Klint (1906). —
-MAN, m.
1) (†) till 1 y, 4: person som bl. till hälften är en man; hermafrodit; äv.: kastrat; förvekligad man. Swedberg Ordab. (c. 1730). Förklemade halfmänner. Hasselroth Campe 46 (1794). Adlerbeth Ov. 94 (1818). Hofmän — halfmän — infusions-kräk. Börjesson E14 14 (1846). LoW (1862).
2) (förr) till 1 y, benämning på viss lägre besättningskarl på fartyg. 1VittAH 4: 238 (1788; efter handl. fr. 1566). TSjöv. 1904, s. 495. —
(1) -MANSHÖG, adj. (†) av halv manshöjd. De diupe, / Half-mans höge Bocaler. Stiernhielm Herc. 232 (1658, 1668). —
(1) -MARK. (förr) i fråga om mynt(värde) l. vikt: en halv mark. En Mina (galt) Hundrade halffmarcker (25. Dal.). Schroderus Comenius 495 (1639). Några halfmarker mjöl. Kolmodin Liv. 2: 317 (1832). SvH 4: 321 (1904; möjl. efter handl. fr. 1594). —
(1) -MARK-STYCKE. (förr) mynt av en halv marks valör. G1R 26: 250 (1556). Stiernman Com. 1: 240 (1574). —
(1) -MARSCH. (förr) fäkt. sådan förflyttning i gardställning att den bakre foten flyttas framför den andra (l. tvärtom). ReglBajFäktn. 1836, s. 39. Helmarschen består af två halfmarscher. Balck Idr. 3: 407 (1888). —
(1) -MASK, pl. -er. ansiktsmask som täcker bl. övre delen av ansiktet. Tersmeden Mem. 1: 263 (c. 1780). Geijerstam KampKärlek 287 (1896). Sömnadsb. 505 (1915). —
(3) -MAST. (†) sjöt. halva masten. Hissa stor-råen nogot öfver half-mast. Serenius Hhhh 4 b (1757). —
(1, 4) -MATAD, p. adj. landt. om säd l. sädesax, fröbalja l. skida: med bl. till hälften utbildade sädeskorn l. frön; motsatt: fullmatad. Brauner Bosk. 134 (1756). Topelius Lb. 2: 99 (1875). —
(4) -MEDVETEN~020, p. adj. (bl.) halvt medveten. Atterbom PhilH 167 (1835). Det undermedvetnas natt börjar vika för det halfmedvetnas gryning. Norström Masskult. 145 (1910). —
(4) -MESYR. otillräcklig, icke tillräckligt grundlig åtgärd, ngt halvt o. otillräckligt. AB 1831, nr 131, s. 3. Det .. duger (icke) att komma med några halvmesyrer, att pruta och köpslå. Verd. 1887, s. 5. —
(jfr 4 b ϑ) -METALL. kem. äldre, gemensam benämning på vissa ämnen som ansågos vara bastarder av metalliska ämnen; särsk. om vissa sköra, icke smidbara metaller. VetAH 1743, s. 138. Halfmetaller äro Zink, Vismut, Kobolt, Antimonium, Arsenik och Nickel. Regnér Begr. 292 (1803). 2NF (1909). —
(1) -METER. en halv meter; avstånd av en halv meters längd. Medan plåtarne ännu äro plana, borras endast ett hål för hvar halfmeter. TT 1896, M. s. 62. —
(1) -MIDTEL. boktr. benämning på en tryckstil som i kägeln håller sju punkter o. som står mellan nonparelj o. petit; mignon. Nordin Boktr. 377 (1881). —
(1) -MIL. en halv mil. HH 20: 182 (c. 1585). Ifrån Grimstahamn .. till Eds prostgård är en god halfmil. Almqvist Grimst. 30 (1839). Böök ResSv. 38 (1924).
(1) -MILA, adj. oböjl. (i sht i vitter stil) en halv mil lång (l. bred). Halfmila var vägen till kyrkan. VL 1900, nr 301, s. 2. (De fingo) Ett piggande bad i den halfmila sjön. TurÅ 1910, s. 237. —
(1 y) -MILLIONÄR. person som äger en halv million (kronor, dollar osv.). (Han) var .. nära på halvmillionär. Fröding ESkr. 2: 176 (1894). —
(4) -MODERN. till hälften modern; tämligen (men icke fullt) modern. Palmblad Fornk. 1: XCI (1843). särsk. om bostadslägenhet o. d.: försedd med vissa, men icke de allra modernaste bekvämligheter. DN(A) 1928, nr 267, s. 29. —
(4) -MOGEN. [fsv. halff moghen] bl. till hälften mogen; ännu icke fullt mogen. Halvmogen frukt, säd. En part haffve för seed ath rijffve nöterne aff trän, för än the bliffve halffmogne. G1R 24: 249 (1554). En halfmogen yngling. 2NF 1: 1099 (1903). —
(4) -MOGNAD, r. l. m. egenskapen l. förhållandet att vara halvmogen. Frugten .. (är) svag och torkad i sin halfmognad. Thorild Gransk. 1784, 1: 31 (i bild). —
(4) -MOGNAD, p. adj. bl. till hälften mognad; halvmogen. Halfmognade bulnader. Acrel Chir. 453 (1775). De halfmognade skördarne. Bremer Strid 140 (1840). —
(4) -MORNAD, p. adj. bl. till hälften mornad, knappast mornad; jfr HALV-VAKEN. Topelius Vint. II. 2: 9 (1882). —
(4) -MOSSA. (föga br.) bot. levermossa med bål- l. bladliknande stam. Fries Växtr. 263 (1884). NF 11: 395 (1887). —
(4) -MULEN. ngt l. tämligen mulen. VetAH 1742, s. 12. Himmelen hade .. blifvit halfmulen. VFl. 1913, s. 105. —
(4) -MULTNAD, p. adj. halvt förmultnad. EP 1792, nr 5, s. 1. Den aflidnes halfmultnade lemningar. Fryxell Ber. 2: 269 (1826). Malmström Hist. 4: 324 (1874). —
(1, 4) -MUNDERAD, p. adj. farm. om drog: bl. till hälften munderad. Rosendahl Farm. 61 (1897). Westling Farm. 10 (1927). —
(4) -MUNT, p. adj. (†) som icke säger ut sin mening helt. Halffmunta skrymtare. PErici Musæus 1: 115 a (1582). —
(1, 4) -MURAD, p. adj. (†) om byggnad: till hälften murad av sten, med bottenvåning av sten. Een gårdh medh halfmuhrat Steenhuus. BoupptSthm 1671, s. 29 (1668). —
(4) -MURKEN. halvt l. nästan murken. Bremer Nina 225 (1835; i bild). De halfmurkna plankorna. Topelius Vint. I. 1: 256 (1859, 1880). —
(4) -MURKNAD, p. adj. halvt l. nästan murknad. Halfmurknade ben. Rinman 2: 238 (1789). Benedictsson Eftersk. 129 (c. 1885). —
(1) -MÅNAD, sbst.1 (†) halvmåne. L. Paulinus Gothus MonTurb. 321 (1629). The sättia sig i rund lika som en halfmånad. Holm NSv. 140 (1702). Fournier de Tony AntMirs. 7 (1799). —
Ssgr: halvmånads-blad. tidning l. tidskrift som utkommer halvmånadsvis. Halfmånadsbladet Hemvännen. Lundin NSthm 431 (1888).
-vis, adv. två ggr i månaden, var fjortonde dag. Betala lönen halvmånadsvis. Tamm ÄndAdv. 40 (1899).
Spoiler title
Spoiler content