[jfr t. kassawa, kassawe, eng. cassava, fr. cassave; av indianskt urspr.]
1) bot. den i tropiska länder hemmahörande o. odlade buskväxten Manihot utilissima Pohl, som utvecklar 5—8 mycket stärkelserika knölrötter, vilka efter avlägsnande av den i desamma befintliga, giftiga mjölksaften äro ätbara o. av vilka beredes mjöl samt stärkelse; kassavabuske, maniokväxt. Med åkerbruk sysslosätta sig Caraiberne hälst; men nöden lärer dem ock at plantera Cassabi, af hvars knöliga och grofva rot de tilreda sig et slags bröd, som ofta blir deras enda näring. Oldendorp 1: 25(1786). SvUppslB(1933).
2) (i fackspr.) benämning på kassavabuskens knölrot: maniok; äv. koll. Synnerberg(1815). Jönsson Gagnv. 175(1910).
3) (i fackspr.) kassavamjöl; kassavastärkelse; maniokmjöl; tapioka. Cassava eller Tapioka, som är stärkelse af den annars giftiga roten Jatropha Manihot. Berzelius Kemi 4: 187(1827). Elfving Kulturv. 107(1895).
