[jfr t. kataklysmus, eng. cataclysm, fr. cataclysme, lat. cataclysmus; av gr. κατακλυσμός, översvämning, bildat till κατακλύζειν, av κατά (se KATA-) o. κλύζειν, spola bort l. över]
(i fackspr.) stor o. allmän översvämning (av hav l. flod l. annan större vattensamling); i sht dels i utvidgad anv., om naturkatastrof i allm., dels bildl.: katastrof (se d. o. 3). Historiska spår efter sista cataclysmen eller allmänna öfversvämningen. Stiernstolpe Cuv. 133(1821). Oerhörda submarina kataklysmer. Fennia LIII. 1: 300(1930). SvD(A) 1930, nr 245, s. 4 (bildl.).
Ssg: KATAKLYSM-TEORI. [jfr t. kataklysmentheorie] (i fackspr.) katastrofteori (se d. o. 1); i sg. best. Nathorst JordH 28(1888). 3NF 11: 526(1929).
