publicerad: 1935
KIV ɟi4v, n.; best. -et; pl. (mindre br.) = (Schück VittA 3: 364 (i handl. fr. 1681), Östergren (1930)).
Ordformer
(kiv (kif, kijf(f)) 1526 osv. kyf (kyyff) 1596 —c. 1643. tiijff 1593)
Etymologi
tvistande, tvist, strid, split, oenighet; särsk. om tvistande med ord, ordstrid, träta(nde), gräl, käbbel; i sht förr äv. med konkretare l. individuell bet.: (fall av) tvist l. strid, träta; ofta i förb. kiv och gräl, kiv och träta (trätor) o. d.; stundom i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. Väcka, yppa, förr äv. upptända kiv (med ngn). Börja kiv med ngn. Komma, råka i kiv med ngn. Ställa till kiv, förr äv. bruka kiv. Ligga i kiv med ngn l. med varandra, förr äv. ha(va) kiv med ngn. Lågt och lumpet kiv. Föra ett häftigt kiv om ngt. Rom. 13: 13 (NT 1526; äv. i Bib. 1917). Een wredhsam menniskia vptender kijff. Syr. 28: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: strid). Then ene ståår effter eens annars lijff, / Then andre brukar trätto och kijff. Gevaliensis Jos. D 2 b (1601). Träta och kijff, giör stackot Lijff. Grubb 822 (1665). Om kif och osämja mellan man och hustru. GB 14 (Lag 1734; rubrik). Ett inbördes kif är .. sämre än ett endrägtigt krig. Carlstedt Her. 3: 202 (1833). Olof i Mårslätt hade kif med Jöns i Förnan. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 395 (1868; efter handl. fr. 1628). Partiernas kif om makt och företräde. Malmström Hist. 6: IV (1877). Gråsparfvarne höllo på att samla upp skräp ... Der var ett lif och ett kif. Strindberg RödaR 3 (1879). Snart kvickna tvillingarna till och begynna sitt kiv. Bergman LBrenn. 90 (1928). (†) Somlighe predica Christum vthaff kijff och icke reenligha. Filipp. 1: 17 (NT 1526; Bib. 1917: av genstridighet, icke med rent sinne). — jfr BRÖDRA-, LÄRO-, TVILLING-, ÄGO-KIV m. fl. — särsk.
a) (†) om strid med vapen; krig. (Min fader) sitt Lijff, i samme kijf (dvs. i Johan III:s krig mot Ryssland), / Offrade .. som en Krigsman. Wivallius Dikt. 106 (1641).
b) (†) om tvist inför rätta; rättegångstvist; process. Då skall all tiijff och tretha wara them emellom aff sagth och förlickth. SkrGbgJub. 6: 313 (1593).
c) (vard.) i uttr. på (rent, ngn gg pur, starkt vard. äv. pin) kiv, (bara) för att kiva l. trotsa l. retas med ngn, av (ren) envishet l. illvilja, på (rent) trots. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 224. Han hade lagt (sina nät) på kiv på ett grund som de andra den morgonen ansågo odugligt. Engström Adel 206 (1923). På pur kiv inväntade Miss Smith Lady Cynthias ankomst. Wieselgren Paris Kim. 269 (1923).
Avledn.: KIVAKTIG, se d. o. —
SAOB
Spoiler title
Spoiler content