SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUTARE, m.||(ig.); best. -en; pl. =.
Etymologi
[sv. dial. klutare, lumpsamlare, klåpare, stackare; avledn. av KLUT, i bet. 1 möjl. äv. av KLUTA; bet. 3 har möjl. (delvis) uppkommit gm påvärkan från KLUDDARE l. KLOTTRARE (KLUTTRARE)]
(†)
1) motsv. KLUT 1 b, KLUTA 1: lappare, lappskräddare. Schultze Ordb. 2320 (c. 1755). jfr Spegel (1712).
2) motsv. KLUT 1 a: lumpsamlare, lumphandlare. Lind (1738). Mästare döme om Vers, om klutar klutare döme. Nicander GSann. 83 (1767). jfr Ihre (1769).
3) klåpare, fuskare; stackare, odugling, ”strunt”. Spegel (1712). At jag ännu intet fådt vagns sehlarne färdiga, .. det våller den Klutaren Giördelmakaren, som har beslaget så länge hos sig, at jag tror, det jag aldrig får'et ur händerna på honom. Modée FruR 36 (1738). Björkman (1889; med hänv. till fuskare, kluddare).
Spoiler title
Spoiler content