SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KLUTRA, v. -ade. jfr KLUTTER, sbst.2
Etymologi
[fsv. klutra (i bet. 2); jfr nor. dial. klutra, pladdra m. m.; sannol. av ljudhärmande l. ljudmålande urspr.]
(†)
1) intr.: jollra (med barn). Lijka som en .. fadher plägar vndertijdhen klutra medh sina små barn, och foga sitt taal efter theras förstånd, brukandes samma ord som barnen (så osv.). Phrygius MRosengren A 6 a (1608).
2) tr.: tadla, klandra; väcka klander rörande (ngt). Verelius 133 (1681). Schultze Ordb. 2320 (c. 1755).
Spoiler title
Spoiler content