SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se

SAOB

Svenska Akademiens ordbok

publicerad: 1936  

KNARK knar4k, n.; best. -et.

Ordformer

(knarch 1545. knarck 1542—1739. knark 1534—1930)

Etymologi

[sv. dial. knark, knarrande ljud (i sko o. d.), motsv. d. knark, knarrande ljud; vbalsbst. till KNARKA]

1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) motsv. KNARKA 1: knarrande; knarrande ljud. Swedberg Ordab. (c. 1730). Ej minsta knark (hördes) i blockar och tåg. Bellman (SVS) 1: 252 (1780, 1790). En vagns knark. Lindfors (1815). Östergren (1930; angivet ss. sällsynt form).

2) (†) motsv. KNARKA 3: knot, ”knorrande”; klagan. G1R 9: 143 (1534). (De) giorde .. hwad them bordhe vthan knarck eller owilligheet. DiplDal. 2: 283 (1545). HH 20: 61 (c. 1580).

SAOB

Alfabetisk lista

  knapricol
  knaps interj.
  knaps adv.
  knapsimme subst.
  knapul
  knark subst.
  knarka verb
  knarkande
  knarkning
  knarp subst.
  knarpa verb

  Till   alla ordböcker

Spoiler title

Spoiler content