KOALISERA kω1alise4ra l. kå1-, l. 01—, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOALITION.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. koalisieren, eng. coalise (-ze); av fr. coaliser, med anslutning till coalition ombildat av ä. fr. coalescer, av lat. coalescere, växa samman, av com (se KON-) o. alescere, till alere, föda, nära (se ÅLDER)]
1) (†) förena, förbinda. Denna inre portion af Arachnoidea är alldeles coaliserad med Pia mater. Retzius BrefFlorman 75(1829). Pfeiffer 72(1837).
2) intr. o. refl.: förena sig, sluta förbund; numera bl. (föga br.) i p. pf. ss. adj.: förbunden, allierad. LittT 1797, s. 282.Ahnfelt StudM 2: 419(1857; intr.). De (dvs. vissa politiska maktfaktorer) koalisera sig .. emot honom. GHT 1898, nr 217, s. 2. De koaliserade makternas motgångar i kriget. 2NF 21: 967(1914). —
