SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOJTA koj3ta2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE.
Etymologi
[jfr sv. dial. kåjta; jfr KUTA, v.]
(i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) springa, löpa, fara, ”kvista”; särsk.: fara hit o. dit. Weste (1807). WoJ (1891).
Särsk. förb.: KOJTA AV10 4. (i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) fara åstad. Jag kojtar af til Paris i början af mars. Berzelius Brev 9: 62 (1812). BEMalmström 8: 345 (1839; i bild).
Spoiler title
Spoiler content