SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOJA koj3a2, sbst.2, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(koj- (koi-, koy- m. m.) 1625 osv. köja c. 1730)
Etymologi
[av nt. koje, avbalkning, trångt rum (se KOJ)]
liten, oansenlig boning, hydda (se d. o. 1); äv. (i sht i vitter stil) användt bl. för att beteckna en boning ss. enkel l. fattig o. ringa: ringa boning, tjäll; ofta i sammanställning med slott, palats o. d. GullbgDomb. 20/5 1625 (om backstugor). Dödhen, som så snart klappar på en Konungz Pallatz som på the fattigas små Koyor. Schroderus Os. 1: 825 (1635). (Han) befant sig hos Hans Maj:st vid artilleriet uti en koja af bräder. Dahlberg Lefn. 31 (c. 1755; uppl. 1911). I slottet Oron bor, och Nöden uti kojan. Tegnér (WB) 1: 75 (1805). Hagberg VärldB 116 (1927). — jfr BAMBU-, BARK-, BI-, BOND-, FISKAR(E)-, FLYTT-, GRANRIS-, HALM-, HERDE-, HOTTENTOTT-, HUND-KOJA m. fl. — särsk.
a) [efter fr. une chaumière et son coeur, titel på ett lustspel av de franska dramatikerna E. Scribe o. A. Delaforest i sv. översättning kallat En koja och ditt hjerta! (1838)] (numera bl. ngt skämts.) i uttr. en koja och ett hjärta, ss. beteckning för äktenskaplig lycka under anspråkslösa yttre förhållanden. Ahlman (1872). Östergren (1930).
b) för skogsarbetare (timmerhuggare, kolare) avsedd, mer l. mindre tillfällig boning vid en arbetsplats. LbFolksk. 102 (1878). Fredenberg Sågtimm. 35 (1892). I midten af kojan uppmuras en fyrkantig eldpall. Ekman SkogstHb. 36 (1908). — jfr KOL-, KOLAR(E)-KOJA m. fl.
c) jäg. jaktkoja. Ekeblad Bref 1: 325 (1654). Fatab. 1906, s. 120. — jfr AND-, SKJUT-, VÄTT-KOJA m. fl.
d) (tillf.) hundkoja. Tessin Skr. 18 (1758). Braun Dikt. 1: 47 (1837).
e) (förr) tekn. i överförd anv.: mindre ugn (rostmurad l. retortugn) där för svavlets utdrivande rostning av svavelkis ägde rum. Johansson Noraskog 3: 408 (i handl. fr. 1684). Rinman (1788). — jfr SVAVELKIS-KOJA.
Ssgr: (b) KOJ-BYGGNAD. i sht skogsv. särsk. konkret. Ekman SkogstHb. 76 (1908). SvSkog. 788 (1928). —
(b) -DAG. skogsv. dag (dygn) då person på skogsarbete har sin bostad i en koja l. på grund av rägn o. d. tillbringar hela arbetsdagen i kojan. Ersättning för (skogsplanterings-)manskapets rese- och kojdagar. Geete o. Grinndal 97 (1923). —
(e) -GÅNG; pl. -ar. (förr) tekn. om rostprocessen i ”svavelkiskoja” jämte samtidigt drivna retorter. Bergv. 2: 158 (1739). Rinman 1: 1005 (1788). —
(b) -LAG, n. skogsv. lag av skogsarbetare som bo i samma koja. SkogsvT 1909, s. 328. —
(e) -UGN. (förr) tekn. = KOJA, sbst.2 e. Rinman (1788).
Spoiler title
Spoiler content