KOLLEKTIVITET kol1äktiv1ite4t, äv. -ek-, l. -ti1v-, r. (l. f.); best. -en; pl. -er.
samhälle, folkklass, korporation l. grupp av personer o. d. betraktat (-ad) ss. en enhet. Steffen ModEngl. 15 (1893; om London). Skulle .. ledaren försvinna och ej omedelbart ersättas af en ny, sjunker massan ned till en kollektivitet utan sammanhållning eller motståndskraft. PT 1913, nr 106 A, s. 3. Detta jag, som man åter vill förvisa i ett skymundan för en väldigare realitet, den stora kollektiviteten, kan inte finna sig uti att se sina höghetsrättigheter överflyttade på ett namnlöst vi. OoB 1930, s. 53.
