SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1936  
KOMIKER 4miker, äv. 302 (kòmick´r Dalin), m.||ig.; best. -n; pl. =; äv. (numera, utom ngn gg skämts., bl. i pl.) KOMIKUS 4mikus, äv. 302 (kòmikuss Dalin); pl. komici 4misi, äv. 302 (Phosph., SvD(A)).
Ordformer
(förr äv. skrivet co-. -iker 1842 osv. -ikus 18101891)
Etymologi
[jfr d. komiker; av t. komiker, av lat. comicus (se KOMISK). Formen komicus (-ikus) är lånad av lat. comicus]
komisk författare l. skådespelare; äv. allmännare, om skämtsam person, skämtare; upptågsmakare; gyckelmakare. JournLTh. 1810, s. 607. Äfven tribrachys är tillåten, men icke daktylen eller anapesten hos andra än Komici. Phosph. 1811, s. 269. Romanovsky, en av Reinhardts främsta komici, har till slut givit vika för de frestande anbuden från filmbolagen. SvD(A) 1931, nr 271, s. 12.
Spoiler title
Spoiler content