[av t. komtur, av mht. kumtūr, kumtiur, kommentiur, komme(n)tūr, komedūr, commendūr, av ffr. commendeor (fr. commandeur), av mlat. commendator, avledn. av lat. commendare (se KOMMENDERA). — Jfr KOMMENDÖR]
hist. inom det medeltida andliga ordensväsendet: person som innehade o. förde befälet på ett gods l. slott tillhörande en andlig riddarorden o. som tillika var styresman över ett kringliggande större område. BtFinlH 3: 418(1558). SvUppslB 28: 694(1936).
SAOB
