[jfr t. konfutieren, eng. confute; av lat. confutare, nedslå, dämpa; till com (se KON-) o. ett ss. enkelt ord icke uppvisat futare, till en rot bhāṷ-, slå (jfr BAUTASTEN)]
Avledn.: KONFUTATION kon1fɯtatʃω4n, äv. -fu-, l. -aʃ-, r. l. f. [jfr t. konfutation, eng. o. fr. confutation; av lat. confutatio (gen. -ōnis)] teol. gendrivande, vederläggning; äv. konkret. Schroderus Dress. 220(1610). Sedan catholska Theologer uppsatt en confutation af denna bekännelse författade Melanchton .. Augsburgiska bekännelsens försvar. Anjou Kyrkoh. 54(1842). Pleijel LuthBekänn. 96(1936).
