KOPAL kωpa4l l. ko- l. kå-, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet co-)
Etymologi
[jfr t. kopal, eng. copal, fr. copal(e), av span. copal, av mexikanska indianspr. copalli, rökelse, (till rökelse använd) kåda från ett träd som därav fått namnet copalquahuitl]
(i fackspr.) gemensam benämning på flera olika, mer l. mindre hårda o. svårsmälta, bärnstensliknande hartser, i sht använda för tillvärkning av lack o. fernissa, ävensom av rökelse l. plåster. Amerikansk, västindisk, australisk kopal. Hård, mjuk kopal. Wallerius ChemPhys. II. 1—2: 261(1765). Copal utflyter af sig sjelf ur Rhus copallinum, ett träd, som växer i Vestindien och Elæocarpus copaliferus uti Ostindien. Åkerman KemTechn. 2: 233(1832). Kopalerna .. äro .. oftast fossila, d. v. s. utgöra i jorden avlagrade rester från längesedan döda träd. HantvB I. 1: 90(1934).
