SAOL     SO     SAOB     Alla tre   läs på saob.se
SAOB
Svenska Akademiens ordbok
publicerad: 1938  
KRÖSON krø3son2, n.; best. -et; pl. =; l. KRÖSA krø3sa2, sbst.2, n.; best. -at; pl. =; äv. KRÖSER krø3ser2 l. KRÖSOR krø3sωr2 l. -or2, pl.
Ordformer
(kröson 1638—1930. krösan c. 1645. krösen 1752 (fr. Smål.) —1929 (fr. Smål.). krösa 1745 (fr. Östergötl.)—1926 (fr. Smål.). kröser, pl. c. 1670—1905. krösor, pl. 1824—1916)
Etymologi
[sv. dial. krösen, n., krösa, n., kröser, pl., östsv. dial. kröson, kröyson, kröuson; med det i bärnamn vanl. suffixet -on bildat till stammen kraus; jfr sv. dial. (Nuckö) kraus, lingon, östsv. dial. lingonkröysä, lingonklase, kröyso, kröso, mängd, hop, skock, nor. krøys(a), tät, oordnad flock, hög (bären sitta i klase); samhörigt med KRY, v.1, KRYLL, KRÄLA, KRÖLE; formen krösor en högsvensk omformning av kröser]
(i sht i Götaland, bygdemålsfärgat) lingon; i sht i pl. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Vi smålänningar plockade icke lingon, vi repade dem. De hette kröson för resten. Engström Lif 8 (1907). Wägner Sval. 31 (1929).
Ssgr (i sht i Götaland, bygdemålsfärgat): A: KRÖS-MOS, se D.
B: KRÖSA-BÄR, se C. —
-MOS, se D.
C: KRÖSE-BÄR. (krösa- 1891. kröse- c. 1716—1901) lingon. Hofsten Wermel. 1: 41 (c. 1716). På stig bland ljung och krösebär. Karlfeldt FridLustg. 80 (1901). —
-MOS, -RIS, se D.
D: KRÖSON-MOS. (krös- 1804—1842. krösa- 1919—1926. kröse- 1842. krös(e)na-, krösona- 1868—1930. kröson- (krösan-, krösen-) c. 1645—1893) (till förvaring avsedda, i sht förr ofta sönderstötta) kokta lingon. IErici Colerus 1: 251 (c. 1645). Krösamos och mjölk. Suneson GGrund 73 (1926). —
-RIS. (kröse- 1874. krösena- 1694. kröson- (krösen-) 1638—1893. krösons- c. 1750) lingonris. Franckenius Spec. F 2 b (1638). Lundell (1893).
E (starkt bygdemålsfärgat): KRÖSONA- l. KRÖSENA- l. KRÖSNA-MOS, -RIS, se D.
F (†): KRÖSONS-RIS, se D.
Spoiler title
Spoiler content