publicerad: 1937
KRAPULA (kràpula Dalin), r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(förr äv. skrivet cra-)
Etymologi
[av lat. crapula, av gr. κραιπάλη, bakrus]
(numera bl. i Finl., vard.) illamående efter rus, bakrus, ”kopparslagare”. Dalin (1851). (Kamraterna) hade haft en tillställning för honom kvällen förut och följde honom alla, ”trots en stilla krapula”, till stationen. Söderhjelm Prof. 200 (1913). Cannelin (1921).
Avledn. (i Finl., vard.): KRAPULANT, m.||(ig.). person som har ”kopparslagare”. DuodSanal. (1885). Cannelin (1921).
SAOB
Spoiler title
Spoiler content