KRISTIN kristi4n, r. l. m. l. f.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er (BoupptSthm 1668, s. 1400, osv.) ((†) -en RP 13: 115(1649)).
Ordformer
(förr äv. skrivet chr-)
Etymologi
[myntet uppkallat efter den sv. drottningen KRISTINA]
(förr) ett fr. o. m. 1649 präglat (o. i sht under senare hälften av 1600-talet användt) silvermynt, i värde motsvarande åtta marker; äv. om värdet av detta mynt. Dubbla daler, christinen vidh nampn. RP 13: 115(1649). 16 Rdr uthi Christiner. BoupptSthm 1668, s. 1400. 2:ne stycken så kallade Christiner. BoupptVäxjö 1751. 2NF 14: 1434(1911).
